FILMER om misär... Då gråter jag! Eller när man blir påmind om något...
En typisk film där jag storbölar är Änglagård 2... Orsaken är Gottfrid... Varför jag alltid gråter till den filmen är att han påminner så mycket om min farbror som inte finns hos oss längre! Det är så mycket Börje över honom att det är skrämmande.
En annan film är Purpurfärgen... Där är det ju lite rasism och annat, den berör mig så tårarna rinner!
Jag är väldigt blödig när det gäller just filmer, speciellt om det finns något jag kan associera till, som t.ex kopplingen Gottfrid-Börje!
Annars är det kyrkor... Numera räcker det att gå in i en kyrka så blir jag blödig. Förra året blev helt enkelt för mycket... Förra året var det ju några som trilla av pinn, som t.ex Anders Flitt, farbror Börje Alzén, mamma Ann Edström, Dick Leiniäinen och Aslaug Jensen... Samtidigt är kyrkor något väldigt fint. En kyrka tillhör inte bara begravningar! Det känns något lättare efter vårt bröllop att gå in, men jag blev ledsen och nedstämd att gå in i en kyrka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar