Svett passion och mjölksyra

Jag älskar min cykel! Jag älskar mjölksyran i låren! Jag älskar min nya cykelkompis! Jag älskar dagens träningsvärk i handleden! 

Nu jäklar ska det bli en nystart på måndag! Mot Leksandsrundan halfta i aug och mot halvvättern 2017... 2017 tänker jag ju även cykla Siljan runt, Vansbro Bianchi 120, Leksandsrundan 130 och Vasatrampet... Det är mina förhoppningar så nu är det bara att nöta nöta nöta! Här ska flåset få sig en omgång! Trampa trampa trampa

Drömmar...

Där står hon! Min käraste ägodel! Som inte får göra rätt för sig... Så fint material, sån usel förare och motor! 

Aldrig kan jag göra någonting rätt! Aldrig får jag känna att jag gör nånting bra! 

Det går runt runt i mitt huvud... De negativa tankarna flödar samtidigt som Daniel är nere och uppfyller min dröm, att cykla Vätternrundan! För två år och en månad sen skulle han aldrig sätta sig på en cykel... Då var det jag som ville cykla racer! Nu är det jag som får stå och titta på när han cyklar olika lopp. 

Och inom mig ekar det "du tog dig i mål, nästa år ska du cykla en timme snabbare".. Och ja det var vad jag fick höra i målgång. Nu är nästa år här... Jag är fortfarande lika fet... Jag kommer inte cykla nån leksandsrunda... Det jag gjorde förra året dög inte så varför ska jag ens försöka? 

Jag gjorde ett försök igår att cykla på brudpigas tjejcykling... De puttade upp mig för backen när jag kom för långt bak. Jag är tung... Jag har dåligt flås... Och astma på det... Jag var iaf snabb i nedförsbackarna om man ska hitta nåt positivt... Och jag hängde med på raksträckorna... 

Jag är väl avundsjuk helt enkelt... På att Daniel har så mycket tid att cykla men inte jag! Och sen måste jag ändå ha in cykeln på "verkstad" och det har jag inte råd med så kanske därför jag inte kommer ut. Fast största anledningen är ju min kroppshydda! Jag är för fet för att visa mig helt enkelt! 

Ibland blir det lite för mycket...

Idag kom brevet med utlåtandet över Wildas språkbrister från logopeden. Det var intressant att läsa men jag hade fått uppfattningen om att hon inte hade så mycket brister som stod! Jag tar åt mig, är det mitt fel för att hon fått syskon tidigt? 

Senare hade jag en dispyt med en vän där vi diskuterade adhd. Hela tiden sa han att det handlade om stress. Wilda har svårt att koncentrera sig, svårt att fokusera, svårt att komma in i saker som kräver eftertänksamhet.. Imorgon ska hon till barnpsykologen för att göra några tester. Förra året hade hon vissa tecken men det handlar inte om någon slags utredning utan vi ville bara få verktyg.. OM något skulle visa sig senare. Det kan ju även vara att hon ligger efter i talet. Nu ska hon iaf dit på lite tester för OM något visar sig så ska skolan få ett utlåtande, så att vi/Wilda får det lugn hon behöver, om det är koncentrationssvårigheter det handlar om. 

Jag vill ju bara hjälpa Wilda. Och när det visar sig hemma att det är svårt att sitta still och de på förskolan tar upp det två år i rad vill jag bara ha något att stå på. 

Jag blir ledsen när folk ifrågasätter hur jag tänker. Allt jag vill är ju att Wilda ska klara skolan utan att vara en odräglig unge som inte kan sitta still! 

Jag vill inte ge henne en stämpel utan bara lite verktyg att jobba med. Det kan ju lika gärna vara åldersbaserat eller liknande... Men det kan ju även vara adhd från sin pappa! 

Jag älskar mina barn! Jag vill inte behöva förklara mig! 😔 jag gör allt för dem! Allt!