Jag måste bli tillfreds med mig själv. Acceptera hur jag ser ut... Acceptera att jag aldrig blev ingenjör trots flera år på högskola... Att jag alltid haft svårt att få vänner... Att jag inte är som andra...
Den här sommaren har jag insett att det inte funkar... Nån gång måste ju även jag må bra! Och tillåta mig må bra...
Den här sommaren har jag mått väldigt dåligt och som jag gjort alltid när jag mår dåligt stoppar jag fingrarna i halsen, eftersom det "kan" jag... Jag är 30... Jag kan mer än så... Men det är väl som med de som skär sig, det känns bättre efteråt och ja- det gör det...
Äter sen en tid tillbaka premalex, lyckopiller pga PMDS... De funkar kanon.. Nu mår jag som en prinsessa i 2 veckor, är ett vrak en vecka och halvdant en vecka... Jag längtar till mina "pillerveckor"...
Fast jag måste ta en sak i taget... Först få veta om jag ska plugga eller jobba i höst! Och så inskolning på dagis... Sen vår resa... Sen ska jag ta tag i mig själv... Hur vet jag inte riktigt... Men det måste gå...