Sakta men säkert

Går det åt rätt håll. 

Jag har varit bra under isen, jag har velat hoppat framför tåget, jag har varit arg, haft väldigt dåligt tålamod och så fruktansvärt dåligt samvete över barnen! 

Allt är inte nattsvart, men i en väldigt gigantisk gråskala. 

Jag är inte tillbaka men jag börjar känna framtidstro och hopp! 

Snart orkar jag gå fullt ut med viktnedgång. Jag måste bara ha lite mer färger i tillvaron. Snart är det min tur! 

Snö imorgon...

Foglossning idag... 

Fyra barn på 4,5 år är många barn, fyra barn på 4,5 år inkl foglossning är på tok många barn! 

Wallmo är nu 6 mån och så fort det är förändringar på gång, typ jag håller på att bli sjuk eller som nu väderomslag så har jag så ont i fogarna att jag inte vet var jag ska ta vägen! 

När jag varit gravid har det inte rört mig ryggen för då har foglossningen alltid funnits där! Nu kommer den och så försvinner den. Då blir det dubbelt jobbigt när det slår till. 

Imorgon är en annan dag! 

God natt och sov så gott!