Jag har varit bra under isen, jag har velat hoppat framför tåget, jag har varit arg, haft väldigt dåligt tålamod och så fruktansvärt dåligt samvete över barnen!
Allt är inte nattsvart, men i en väldigt gigantisk gråskala.
Jag är inte tillbaka men jag börjar känna framtidstro och hopp!
Snart orkar jag gå fullt ut med viktnedgång. Jag måste bara ha lite mer färger i tillvaron. Snart är det min tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar