I januari försvann Anders Flitt ifrån denna plats, han dog i hemmet och hade varit död ett par dagar efteråt. Jag saknar hans samtal, saknar att åka upp till honom och höra äkta leksandsmål och få tänka på annat en stund... Det var en fin man, även om han pratade lite väl mycket om snusk men han fick en att skratta, "gamla" gubben! Han var yngre än pappa men försvann för tidigt..
I februari hade vi 65-årsfest för pappa.. blev mycket folk och var roligt! Chippen, Camilla och Nattis kom och pappa blev jätteglad. Han blev än mer glad när Camilla, Lasse och lillkillen Anton kom innanför dörren.. Det hade han inte räknat med. Det kändes som allt mitt slit hade gett resultat! Det var mycket folk och väldigt trångt hemma hos pappas lilla nedervåning!
1 februari flyttade vi även till vårt radhus! Renoveringen började redan samma vecka som vi flyttade in.. Fixa tak och väggar! Vi trivs...
I april försvann min älskade farbror Börje! Han hade fått tarmvred och första operationen gick bra, men blev inflammation så efter några dagar blev det ny operation.. Den gick också väldigt bra, men blev för mycket för hans hjärta och vaknade inte upp mera... Efter detta kändes det som att helvetet började! Jag har inte mått riktigt bra efter detta.. Mitt hjärta krampar för mina älskade! Som jag saknar MIN älskade farbror Börje.. Det känns hårt fortfarande, för han betydde så mycket för mig. Jag tror att man kan säga att vi hade en speciell kontakt han och jag. Jag vill ha honom tillbaka...
I maj frågade Daniel mig en fråga som gjorde mig lycklig, men vad det handlade om skulle komma fram senare! I maj hade vi även begravningen för min farbror.. Den var tuff, många tårar som rann och en oerhörd saknad! Men jag blev väldigt glad över att Magnus "som inte kan säga korv" kom på begravningen! Det var många år sen sist!
Daniel bröt nyckelbenet i mitten på maj, en onsdag.. Det var tufft det med, men endast rent ekonomiskt. Han fick inte bästa bemötandet heller från sjukvården. Först när vi kom till akuten så fick vi vänta, som alltid på en akutmottagning. Sen när vi fått träffa en underläkare så konstaterades det att nyckelbenet var av, men hur det såg ut kunde vi först få veta dagen efter när röntgen hade öppnats... Dagen efter kom vi upp på röntgen och det visade sig att det inte alls såg bra ut... Det skulle bli en operation! och det skulle ske antingen på måndagen eller onsdagen, vilket blev av på onsdagen, en vecka efter att han gjort sig illa! Stackars min älskade pojkvän!
I juni var det urnsättningen för Börje, på hans födelsedag då han skulle fylla 72... I juni tog skolan slut och jag började jobba heltid med min älskade R... Hade en jättebra sommar med tanke på jobbet..
I juli kom nästa dödsfall, 3 juli 2009 tog min mamma sitt sista andetag.. Hon blev endast 48 år gammal! Jag mår fortfarande dåligt över detta, har inte gått vidare och har svårt att släppa mina skuldkänslor, mina känslor och att vi aldrig hann lösa våra problem. De kommer att följa mig en tid skulle jag kunna tro... Vi, jag och Daniel, tog över ansvaret på mammas katt. Himler blev vår nästa familjemedlem! Redan dagen efter tömde vi mammas lägenhet. Jag tog Himler, ankan, två vaser och tvättkorgen... Tog även dammsugaren men den använde jag en gång sen startade inte den något mera...
I augusti fyllde jag 25! Gammal kärring vill jag lova att jag är nu! Tre dagar senare hade vi begravningen av mamma. Det är inte rättvist att begrava sin egen mamma vid 25 års ålder! Än mindre för Sandra som bara är 11 vid den här tiden! Begravningen var tung! Vi blev endast 26 personer under akten, men prästen Sten Boman var väldigt bra! Han tog hand om oss, hela högen och förstod vår sorg. Han har inte sett familjen Alzén för sista gången! Det tragiska under begravningen var att det INTE var EN enda människa som kom från mammas släkt, det var bara vänner och släkt från pappas sida! Det kändes kan jag lova!
På tisdagen efter åkte jag och Daniel till Djerba på två veckors semester. Detta behövdes kan jag lova! Bara bada, umgås, koppla av, sola och njuta av tillvaron och försöka släppa allt som hänt var det bästa som kunde hända mig just då!
Fredagen 14 augusti 2009 friade Daniel till mig i havet! Vi är nu fästmö och fästman och ska gifta oss samma datum 2010!
20 augusti 2009 försvinner Dick Läiniäinen! Han går bort, endast 19 år gammal och saknaden är stor då han var som min lilla lillebror! Lilla parveln som kom till mig när de bodde i Bålsta när han ville ha hjälp, som ringde när det behövdes och som jag ALLTID ställde upp på! Dick, jag saknar dig! Jag är så ledsen för att jag inte fick komma på begravningen och urnsättningen! Så ledsen!
Sista veckan innan vi skulle åka hem åkte vi över till fastlandet, Tunisien, och tog oss en tripp till Sahara, red dromedarer, träffade folket som bor i grottor och avslutade med ett besök i Star Wars-muséet! och helgen innan vi åker börjar ett frö växa!
I september får jag ett plus på graviditetstestet och både jag och Daniel blir jätteglada! Vi längtar efter att få bli en riktig familj med ett litet knyte på armen! Nu måste väl ändå det vara VÅR tur!
Samma månad går min gamla grannes mamma bort! Vila i frid Agneta!
30 september 2009 har vi urnsättning för mamma.. Det knyter sig i bröstet ännu en gång! Men det positiva denna dag är att vi köper loss vårt älskade radhus för 1 209 000 kr! Våra 100 kvm hus och 450 kvm tomt är VÅRA!
Oktober kommer och även det blir en jobbig månad! Jag är fortfarande så glad över min graviditet och vi har nu börjat försöka se hur sommaren kan bli! om vi ska ha dop och bröllop samtidigt... I slutet av oktober går Daniels mormor bort! och en vecka senare får vi besked om att vår lilla bebis inte blir någon bebis! 27 oktober får vi veta att vårt lilla knyte hade dött redan i vecka 4, dvs INNAN vi visste om att det var en graviditet! Det hade dött innan vi visste att vi skulle bli föräldrar! Den "magiska" gränsen var ju bara ett par dagar bort! Detta blir droppen som rinner över för mig.. Luften går ur mig totalt och depressionen är ett faktum!
November är bara jobbigt... Min syster fylller 19 år! Skolan går åt pipan, inget känns roligt.. Det bästa som händer här är att en "vän" inte längre är min vän! Det mår jag BRA av! Det var ljuspunkten denna månad...
December börjar med att min fästman fyller 30 samtidigt som min syster fyller 12! Jag kan fortfarande inte släppa att jag är ensam i min kropp... Det har att göra med att min kropp inte blivit klar med "graviditeten" utan jag har fortfarande vissa tydliga tecken som inte vill försvinna..
Julen är hur mysig som helst! Jättetrevlig och firas i dagarna 3! Idag är det nyårsafton, exakt två månader efter att jag skrapades för mitt missfall! Jag mår fortfarande inte bra, men hoppas på att få hjälp nu att avsluta det som kan påminna mig om min förra graviditet... Jag har nu varit gravid två ggr, men fortfarande ingen bebis! Det känns jobbigt!
2010 är på intågande och den kan inte bli sämre än vad den varit! Det finns en ljuspunkt under detta 2010 och det är vårt bröllop! Klänningen är bestämd, men inte beställd, gästlistan är klar, maten är troligtvis klar och jag hoppas att det går fort fram till vårt bröllop!
Jag har ju självklart några förhoppningar över detta år
- Gifta mig
- Sluta äta godis
- Gå ner 10-15 kg, alternativt bli gravid och gå upp i vikt
- Bli klar med skolan
- få bort Himlers problem med ögonen
Det ska jag försöka lyckas med under 2010!
Gott nytt år till er alla och lämna gärna fler kommentarer i min blogg nu under det nya året!
