Slalompremiär!

Nu är äntligen säsongen här, nu är det slalom som gäller! 

Jag hade lyckats låna ut de två små tjejerna! Så jag kunde följa med till Granberget och titta på och hjälpa till.

Och Wilda! Wilda knatade upp i sina nya skidkläder, nya pjäxor och nya skidor... Uppe vid backen hoppade hon i skidorna och åkte iväg uppför liften. Strax efter kom hon neråkandes som om hon aldrig gjort annat! 

Willemo kom efter en stund med Daniel i hand! Och självklart hade hon också lite nytt, ny skiddress och Wildas skidor vi köpte nya förra året. Willemos pjäxor funkar visst fortfarande från förra året! 😊 Och hon åkte. Daniel höll i och willemo åkte. Efter en stund hjälptes vi åt. Jag gick halva backen upp, Daniel tog liften och släppte willemo där jag stod och så hjälpte jag henne att ta sig ner! 

Två lyckliga tjejer och trötta! Men det hindrade inte oss att åka på hockey nu på kvällen! Jag, Sara och alla barnen! 💕 

Leksand vann för övrigt med 8-3! 

Sockerabstinens!

Idag är första dagen på kolhydratsfattig kost och sockerabstinensen är total! Har så ont i huvudet så det inte är klokt! 😂

God jul!

Julafton kom i år igen! 

Barnen började med julstrumporna! Wendela fastnade för Wallmos julklapp! 😂 tur Wallmo föredrar snörena! 

Det var en lång dag med mycket konflikter och trampande och stampande och brist på att lyssna! Barnens lite känsliga mamma (jag har svårt för julen) tröttnade till slut på att tjata så vi tog en promenad, jag med två barn i vagnen och två flickor på cykel. 

Vid 14.30 samlades vi! Och kl 15 drog Kalle igång. Sista 5 min satt barnen still och tittade på tvn. Flickorna undrade mest "när kommer tomten"! 

Efter maten kom han äntligen! Och vilken lycka! 

Wilda blev helt lyrisk över sina nya slalomskidor, stavar, pjäxor och slalomkläder! 

Willemo blev helt lyrisk över att hon äntligen hade fått en Elsaklänning! 

Wendela blev helt lyrisk över Wallmos verktygslåda att hon somnade med den i sängen! 

Och Wallmo blev helt lyrisk över presentsnörena! 😂

Imorgon drar jag igång nästa års löfte! Lchf, viktminskning och träning- nu ska jag komma ner till det jag vägde för 1,5 år sen! 

Jag mjukstartar juldagen med strikt kost och afho/zumbapass! 

Nästa år måste jag ta mig i kragen och ringa Mora lasarett om medicin till min mage, min tarmsjukdom går just nu bananas på insidan och jag blöder "som ett såll"! 

God jul kära vänner! Det blev en bra julafton till slut! 

Olyckan i oktober...

I oktober var det en trafikolycka här utanför där jag bor där en vägarbetare blev påkörd av en rattonykter förare med dåliga bromsar... 

Direkt när de gick ut med att föraren misstänktes för rattfylla och var i 60-årsåldern tänkte vi och pratade högt "tänk om det är NN!" "Han har ju kört full förr"... Och de ggr jag sett NN på slutet så har det känts som att det gått utför... 

Nu har jag fått veta... Det var den jag trodde! Han var tydligen på väg för att byta bromsar! Men åker man verkligen i en bil med dåliga bromsar och nykter med ett klart tänkande huvud? Vem som helst hade väl lagat bilen på plats eller fraktat den? Men nej inte NN, han sätter sig aprak (promillehalten låg på över 1) och KÖR bilen! 

Tyvärr tror jag inte att det var sista gången han körde bil med alkohol i kroppen... En dag kommer han ut från fängelset...! Så är det tyvärr...

Sagolandet Tomteland!

Julen står för dörren och barnen väntar spänt på Tomten! Så idag åkte vi hela familjen till Tomteland i Gesunda! 

Vilken succé! Barnen älskade det! Vilken lycka! Det var tre lyckliga barn som somnade inatt! 

Nu blir jag förvirrad!

Hela hösten har jag sökt jobb.... Hela hösten har jag grubblat fram och tillbaka... Förra veckan fick jag besked, antagen till sjuksköterskeutbildningen och till två av tre tyskakurser jag sökt.., svarar självklart ja på det! 

Idag ringer de från "integrationen" i Säter... De vill ha mig på intervju, ett litet samtal på ungefär en timme! Det är en anställning som handledare på ett boende för ensamkommande flyktingbarn! Och det är väl klart att jag vill göra det... Också! 

Ska jag jobba i 6 mån och söka utbildning till hösten? Ska jag plugga nu? 

Hur tänker jag nu? 

Wallmos dop!

I lördags var det dags för dop efter en stressig förmiddag! Jag och två barn var till stallet på kusekul och sen efteråt hade jag en timme på mig att både duscha, göra mig i ordning och fixa tårtan! 

Dopet var alldeles perfekt! Lagom långt, inget utsvävande utan allt var precis så jag alltid velat ha det! Tänk att man hittar rätt präst vid fjärde barnet! 😂 

Efteråt såg jag inte till prällen så kunde inte tacka honom men det kanske jag kan göra efteråt... 

Efter dopet hade vi lite fika här hemma. Eftersom det var dagen före lucia hade vi fokuserat på "lussefika"! Vi bjöd på pepparkakor- både hårda och mjuka, lussekatter, kanelbullar och kardemummabullar. Till det bjöds det på kaffe, te, saft och doptårta! Tyvärr var tårtbotten alldeles för torr (misslyckades lite vid bakningen men trodde inte att den skulle bli så drabbad) annars tyckte jag att den var suverän! Nästa gång ska det bli en tiopoängare! Tårtan innehöll en sockerkaks-marängbotten och hasselnötter ovanpå med lemoncurd emellan. Ovanpå hade vi krossad mörk choklad och krossade hasselnötter i vispad grädde. 

Tack alla för att ni kom och Wallmo tackar för presenterna! 

Wallmos dop närmar sig

På lördag är det dags! Wallmo ska döpas! Jag känner mig väldigt obekväm med det hela och är anledningen till att jag dragit ut på det (Daniel tar inte tag i en sån sak). 

Nu är iaf det mesta klart! Bullarna bakade, lussebullarna likaså! Imorgon ska jag göra en mjuk pepparkaka och tårtan. 

Jag känner mig som sagt mest obekväm, "visa upp mig" i den här feta kroppshyddan som jag skäms över! 

Samtidigt ska det bli roligt att träffa de man annars aldrig träffar! 

Att aldrig duga, att aldrig räcka till...

Jag börjar bli förbannad. Jag börjar bli trött. Jag fattar inte! 

Vad är det som gör att folk ska prata bakom ryggen på en? Vem har rätt att kommentera min kropp, min vikt, mina graviditeter! Och varför är det ett ämne att ens nämna? 

Varför ska allting jämföras? Varför ska man alltid tävla? 

Gäller det graviditet så tror jag starkt på att kroppen går upp det kroppen behöver... Om man inte äter för två då... Jag har kämpat med alla fyra barnen! Jag har vägt för mycket i hela mitt liv, ja i hela mitt liv! En gång har jag nosat på "standardkurvan", den Bvc har som facit. En gång! Jag vill vara normalviktig, faktiskt jag vill det! Men jag vet inte hur jag ska lyckas... Men vem har rätten att kommentera mig och min vikt? 

Jag har gjort många försök att gå ner i vikt när jag ammar, likaså denna gång... Med de tre första barnen gick jag ner 10 kg, sen tog det stopp! Med sista barnet väger jag lika mycket som när jag kom hem från BB... 6,5 mån senare! Jag behöver inte få kommentarer om "det är bara att tänka på kosten"... Jag vill också rasa av amning men min kropp vägrar! 

När jag slutade amma Wendela gick jag ner 10 kg på en månad! 

Jag blir ledsen när jag får höra folk prata om mig bakom min rygg, när folk kommenterar min vikt... Det gör ont och nej... Jag vill inte ha vårt dop eller jultillställningar... Jag vill inte höra! Jag vill inte behöva stålsätta mig... 

Jag gråter! 

Sakta men säkert

Går det åt rätt håll. 

Jag har varit bra under isen, jag har velat hoppat framför tåget, jag har varit arg, haft väldigt dåligt tålamod och så fruktansvärt dåligt samvete över barnen! 

Allt är inte nattsvart, men i en väldigt gigantisk gråskala. 

Jag är inte tillbaka men jag börjar känna framtidstro och hopp! 

Snart orkar jag gå fullt ut med viktnedgång. Jag måste bara ha lite mer färger i tillvaron. Snart är det min tur! 

Snö imorgon...

Foglossning idag... 

Fyra barn på 4,5 år är många barn, fyra barn på 4,5 år inkl foglossning är på tok många barn! 

Wallmo är nu 6 mån och så fort det är förändringar på gång, typ jag håller på att bli sjuk eller som nu väderomslag så har jag så ont i fogarna att jag inte vet var jag ska ta vägen! 

När jag varit gravid har det inte rört mig ryggen för då har foglossningen alltid funnits där! Nu kommer den och så försvinner den. Då blir det dubbelt jobbigt när det slår till. 

Imorgon är en annan dag! 

God natt och sov så gott! 

Upp som en sol! Ner som en...

Har haft en ganska bra vecka... Barnen har höstlov, vi har varit i Sthlm ett par dagar, två barn stannade kvar ett par dagar hos farmor och farfar, de andra två följde med hem och gick all in för sjukstuga! 

Vi började Sthlm med att hälsa på mamma, Kent och Tobias! I måndags var vi till Mulle Meck. 

I tisdags begav vi oss ut på Ålands hav! Tjejerna älskade det! 

Men det bästa av allt! Vi har äntligen hittat en flaska Wallmo tar! Inte helt problemfritt men absolut inte omöjlig! 

Men så åkte vi då hem. Wallmo förkyld och feber, Wendela förkyld och lite feber. Vi har tagit det lugnt, legat i soffan i dagarna tre och Wallmo har... Ammat! 

Jag har känt mig ganska glad. Har känt att mjölken börjat sina, börjat se lite positivt på tillvaron till... Idag... Mjölken är på väg tillbaka och jag sjunker. Jag faller ner... Jag vill bara sova, gå och lägga mig, inte kliva upp ur sängen osv. 

Det känns bara helt... Galet... Att det kan svänga så snabbt! 

Wilda 5 år

Grattis min älskade fantastiska underbara tjej! Du är mitt allt tillsammans med dina systrar! 

101010 var en magisk dag, en liten tjej på 51 cm lång och 3485 g tung kom till världen efter 6 h lång förlossning 10 dagar över tiden! 

101010 är den största dagen i mitt liv! Ett litet knyte kom upp i min famn och nu började livet! Ett liv med en sån enorm kärlek, ett liv med den största utmaningen här i livet- den där jag ska få äran att forma vår underbara Wilda till en trygg tjej med båda fötterna på jorden med sunda värderingar. 

Idag, fem år senare har Wilda utvecklats till en härlig och go tjej och på god väg att bli den stadiga tjej vi önskar!

Igår var det dags för barnkalas! 18 barn kom och hemma stod Wilda och Willemo och väntade! Och sen kom de och så roligt det var! Ett litet gruff, ett blodvite (krockade med ett gungande barn) och ett plåster senare var allt bara succé! Wilda var så glad! Och hon tyckte att det var så roligt att hon ville ha ett till kalas idag för alla barnen! 

Idag har det varit kalas med gäster från mammas sida! Morfar, moster Sara, morbror Daniel och Jenny och slutligen moster Elin och Micke! 

Wilda jag älskar dig! Och jag är så glad att jag är mamma till just dig! 

Bitter och en femåring i huset

Det närmar sig födelsedagsfirande... Kl 14 blir det kalas för Wilda och 20 barn! Det är stressigt men roligt... Samtidigt väcker det gamla minnen! Som gör mig sååå arg, besviken, ledsen, bitter... 

Jag har alltid sagt att mina barn aldrig ska gå igenom det jag varit med om... Och det står jag fast vid... Mina barn ska aldrig betala sina egna kalas! Ja det har jag gjort... Jag tror det var 1993. Det var iaf året jag fick min rosasvarta baddräkt i present! Jag går och irriterar mig över det... Troligtvis för att vi nu ska ha vårt första riktiga barnkalas! Det väcker minnen! 

Jag är så glad för all tid Sara lägger på barnen, jag är så glad över att Elin kommer från Eskilstuna på kalas på söndag... Jag gläds åt det mina barn får, den tid omgivningen ger mina barn. Mina barn är mitt allt och när de jag tycker om vill ge av sin tid känner jag lycka. 

Men samtidigt tycker jag att det är jobbigt... Varför var det mamma som försvann? Jag vet (eller iaf tror) att hon skulle älska mina barn, vilja vara med mina barn, ge av sin tid... Älska mina barn... Istället har de en snål morfar som mest bara skäller på mina barn eller bara gnäller... Allt behöver inte kosta pengar, det köper jag, men visa iaf att mina barn är omtyckta. Jag har mer eller mindre valt att inte träffa min pappa... Det är för mycket negativitet för att jag skulle vilja ha honom i mitt liv... Tyvärr... Nu är det kalas på söndag... Sen dröjer det... Nästa inplanerade möte blir väl vid dopet! Som inte ens är fastställt ännu. 

Jag känner mig bitter men om jag hade skrivit ut allt skulle det inte vara så konstigt! 

Nu laddar vi för en femåring i huset, med skönsång och frukost på sängen. Sen iväg till stallet med willemo innan vi laddar för kalas! 

Grattis min fina underbara Wilda på födelsedagen! Jag älskar dig till månen och tillbaka! 

Läst en bok

Fick tips om en bok... 

Andra halvan av "första delen" var så igenkännande. Det handlar om förlossningsdepression. Pang pang pang kändes det som. Jag blev träffad! Flera gånger! 

I övrigt var det en bra bok! Tror det ärvtyp första gången jag läser en bok i "nutid"... Har aldrig läst tidigare en bok när det är Facebook, idol, instagram med... Det blev lite mer "verkligt"! 

Mina juveler!

Nu har förskolefotografierna kommit! Eller ja för att se vilka man vill ha! Och tjejerna blev ju hur härliga som helst! 

Tänk att jag fått så fina tjejer! Att vi kunde lyckats så bra! 

Idag har jag avverkat pass 1/10 i mamma/babygympan. Fått klartecken nu att få göra situps och liknande! Nu en månad framåt är det mamma/babygympa tisdagar och torsdagar! Och så "vanlig" träning måndagar och onsdagar. Hoppas även på att komma ut på morgnarna igen... Bara wallmo vill sova mer på nätterna. 

Bästis!

Willemo har en bästis! 

Han heter Valter och det är så roligt att se. De leker så fint, de trivs med varandra, de kramas och de pussar hejdå! Och de är 3 år gamla! ❤️ så mycket kärlek mellan de två och det är så roligt att se! 

Kommer det goda livet snart?

Jag orkar inte... Jag försöker... Jag kämpar... Jag orkar inte... Jag ser ingen utväg... 

Jag känner mig bara så misslyckad... 31 år... Arbetslös... Kom inte in på den utbildningen jag sökte... Fet som en gris... Wallmo som inte vill ta flaskan... 

Mina barn är min drivkraft! Mina barn ska inte må dåligt som jag gör, mina barn ska få allt det jag inte fick... 

I måndags kände jag hopp... Idag bara förtvivlan... Jag orkar inte... När orkar jag vända skutan? När ska vinden gå min väg? När börjar färgskalan vända och iaf bli en någorlunda gråskala? 

En sak har jag lyckats med här i livet, det är fyra underbara flickor med ett härligt go, sån energi, sån glädje! 

"Kommer inte Snövit snart? Kommer inte änglarna att landa? Kommer det goda livet snart?"

Dagens 👍: Wallmos magont har dragit vidare, vi har nu en glad tjej här hemma igen! ❤️

Dagens 👎: Maria Tømmervold

Amning

Idag är första dagen på väldigt länge som jag känner mig lite glad! Att jag vaknar och tycker inte att det är en kamp att kliva ur sängen...

Igår bestämde jag mig, jag ska sluta amma! Amning är nånting fint, amning är mysigt, amning är närhet! Jag älskar de delarna! Men jag tycker inte om det amning gör med mig... Med WIlda kändes det mest påtvingat och onaturligt... Jag fattade ju inte ens i början att hon var min! Med Willemo var allt en kamp... Svamp i munnen, svamp på brösten, svamp i rumpan, svamp i munnen, svamp på brösten, svamp i rumpan osv osv... 8 ggr! Vid 4 mån fick flaskan ta över! Wendela var allt annat än bra och vilken befrielse det var att sluta amma! Så fort hormonerna lämnade kroppen blev jag gladare och det mesta blev så mycket lättare! Nu hoppas jag att det blir lika denna gång...

Nu slutar jag inte amma över en natt, men ja fokuset blir att Wallmo ska bli flaskbarn. 

Dagens 👍: Willemo ska få remiss till logoped

Dagens 👎: var 17 är mina ringar??? Igen! 

Bad day!

Dåååålig dag! Jag har varit på så dåligt humör och jag är trött och barnen skrek och bråkade sig igenom förmiddagen och jag ställde mig på vågen... Jag behöver lite positiv flow i mitt liv... Jag vill inte behöva kämpa för precis allt... Och då menar jag allt! Lite flow kan jag väl få vara med om, eller är 6 mån förra året det jag fick? Kanske är 6 mån på 5-10 år som gäller... 

Dagens positiva: willemo har äntligen vågat ta steget till att cykla på två hjul! Vilken tjej, vilken grej! 😃😍😎

Dagens negativa: +0,2 kg på vågen... 😭

Provocerad irriterad och... Träffad!

"Pratade" igår med en... "kompis" på messenger på fb igår... Pratade lite om hur det var och jag skrev att jag hade ont i knäna... För att jag tränat och väger för mycket... Den här "kompisen" undrade då hur det gick med att gå ner i vikt... Och jag svarade att det gick lite trögt IOM amningen... 

Sen blev jag mest irriterad och provocerad.... Att jag måste tänka på kosten och söka hjälp... 

Viktångest

Jag mår skit över min del! Är det såhär mitt liv ska se ut? Må skit över hur jag ser ut? 

Det är inte ens roligt att träna... Speglar överallt och obehagligt ljus.. 

Allt är bara så sjukt. Jag är över 30 år och har fortfarande inte fått bukt på min Viktångest, den jag haft sen jag var 11-12 år... 

Tur i oturen att jag väger så mycket att jag nu har ont i knäna! Just det, båda knäna och inte bara vänster som brukar krångla när vågen sprungit iväg! Jaja nu blir det till att promenera! 

Vikt- och kroppskomplex

I 20 år har jag mått dåligt över hur jag ser ut, vad vågen visar, att det korvar sig på magen, dubbelhakan... Nu efter fyra barn är det värre än värst! Men då för att allting hänger. 

Vågen får nästan frispel när jag ställer mig där och får skräckinjagande siffror.

Men! Förra året i juni och juli... Det var första gången under dessa 20 år jag mådde bra, trivdes med livet och var lycklig i mig själv! Och då hade jag en del kg kvar till mitt mål! 

Jag har ett mål... Det är -30 kg från det att vi åkte in till förlossningen i maj. Jag har 25 kvar... Men den här gången ska jag tillåta mig själv att njuta de ggr jag känner att jag mår bra! Nu orkar jag knappt kliva ur sängen... Har ont om motivation, deppig osv. 

Men snart vänder det, det måste det! 

10 år av kärlek!

14 augusti 2005, söndag i Gävle, fotboll på agendan... Där träffades vi! 

14 augusti 2015, fredag i Leksand. Man och hustru, 4 barn- fyra flickor! Mycket kan hända på 10 år! 

Jag överraskade min man med barnledigt, picknick nere vid "vår" strand och avslutade med en bio! Helt i min smak! 

Hur ska man tänka?

Himler har slitit av hälsenan... Vi har varit till veterinären nu tisdag, torsdag, fredag, måndag och så imorgon och säkert fredag med. Han. Får nytt gips, han sliter av det... Han äter medicin, han får inte göra något. 

Just nu bor han i en hundbur... För att inte kunna belasta hälsenan... Han vantrivs... Veterinären har tipsat oss om en "stövel"... Men är det värt det? Eller ska man låta honom gå vidare? Ska han få stöveln så måste han ha den i 2-3 mån. Och sliter han av den lär det ta längre tid..

Hur ska man tänka? Vi vet att det är en väldigt komplicerad skada och allt Himler vill är att vara ute och springa... 

Leksandsrundan 2015

Leksandsrundan 130 km - genom 50 vackra byar! Igår gick starten kl 9... Mitt mål var att komma i mål... Jag trodde jag skulle komma sist... Jag kom näst sist! 

Jag hade fixat så jag skulle ha sällskap... Det hade jag... I ca 5 km, resten körde jag själv... Jag satte på Spotify och det kändes bra... Efter 6 mil var batteriet slut i telefon! Då var de två tuffaste rundorna kvar! 

I Torrberg brast det... Jag ramlade... Jag bröt ihop... Inget batteri i telefon... Sen kom "kvasten", dvs sistabilen som ska ha koll på sista person. Då tillät jag mig att stanna i de jobbigaste backarna, sträcka på ryggen och gå tills det planade ut lite och sen cykla vidare... Meter för meter, ryggen gjorde ondare och ondare! Och jag blev mer slut för varje meter som gick. I bergsäng orkade jag inte ens växla med vänster hand, så slut var jag... Benen var förvånansvärt pigga trots allt. Men ryggen var värst, ryggen vänster hand och psyket. 

Jag tog mig i mål men glädjen/lättnaden blev kortvarig! Det kom fram en man och kollade på min cykel "va har du carboncykel" och jag svarade lite lätt "materialet är bra, det är bara motorn det är fel på"... Och han malde på om att man kan ha hur dyra cyklar som helst men tränar man inte så går det inte... Och Daniel senare "nästa år blir det bättre tider"... Idag kom han med "nästa år cyklar du på under 6 timmar"... 

Idag är jag bara... Ledsen... Varför ska allt vara en tävling för? Varför kan jag inte bara få känna att jag gjorde det? Att jag klarade mitt mål? Att jag lyckades... Och framförallt... Jag cyklade utan astmamedicin! 

Jag tog mig igenom 13 mil, jag ramlade omkull och har både skrubbsår och blåmärken, jag har pajat mina växlar (är två drev som rasslar och inte funkar som de ska), jag har repat min fina cykel... Men jag kom i mål... Jag var den enda (som jag såg av startledet) med 20 kg övervikt som gick i mål, de flesta var ju faktiskt tävlingscyklister... Jag sa innan... "Jag har konditionen men jag saknar lårmuskler och framförallt coren"... Och det hade jag rätt i. Och kan man cykla 13 mil utan astmamedicin - då är man faktiskt inte helt urkass, ur form och dålig kondition. 

Hade jag inte ramlat i Torrberg så hade det säkert gått lite fortare men där blev jag knäckt! Men jag gav aldrig upp...

Varför kan jag aldrig få känna känslan att jag lyckades? 

Älskade Himler

Min fina Himler! Vad ska vi göra med dig? Hur ska vi få dig att inte slita av gipset? Hur ska vi få dig att tro på att vi bara vill ditt bästa, att vi vill att du ska bli hel och frisk igen! 

Och ja, Himler har gips för att han slitit av hälsenan på höger framtass, det heter självklart något annat på veterinärspråk... Varit till veterinären i tisdags där de konstaterade det, igår för att byta på såret han har på benet, idag för att han slitit av gipset och nu ikväll slet han av det igen... 

Hjälp på traven!

Jag har länge velat detta, men plånboken säger nej... Nu gör jag det ändå... 

Idag har jag varit på konsultation, kost och träning! Jag känner att jag behöver tips och pepp. Mitt viktmål ligger på 65 kg... Och... Jag vill träna rätt nu när jag ska komma tillbaka! Jag vill detta av hela mitt hjärta! 

Idag var jag som sagt på en konsultation och jag fick höra att jag äter för lite, för få ggr per dag och att jag tränar riktigt hårt! Och att gränsen kan vara hårfin till träna hårt och mycket och "träningsberoende". 

Mitt nuvarande mål är 15 kg till juni och att genomföra Vätternrundan 2016! Och sedan satsa på de sista kilona. 

Jag försöker tänka som så att först amma och sen viktnedgång! (Jag försöker som sagt)... Och då 15 kg på 5-6 mån låter rimligt... Jag lyckades ju med 20 kg förra året! 

Och sen träningen då... Hon sa att vi skulle ta ner mig på ca 50% och träna basövningar och sen öka allt eftersom kroppen läker! 

Helt tillbaka är jag långt ifrån har jag konstaterat sen förra veckan. Har en tyngdkänsla så vågar inte köra på, som hon sa- det är kroppens sätt att säga stopp! 

Mot nya mål, mot ett snyggare år! 

Drive-in bio

Jag och systeryster packade in 4 barn i bilen och for till Älvdalen för att kolla på bio! Älvdalen av alla ställen! 

Det var spännande med bio i bilen. Vi var tidiga, väldigt tidiga men tiden gick fort och vips så var filmen igång! 

Vi placerade två bilstolar i fram med de två stora barnen. Wendela i mitten bak och jag och Sara alternerade bakluckan med baksätet! 

 

På slutet undrade jag om jag verkligen gjort rätt att ta med mig alla fyra. Wilda var iaf den som uppskattade filmen mest. Och popcorn och så lite fika innan bion. Willemo tyckte det var kul i början. Sen gick hon ut ur bilen och fortsatte titta- fortfarande kul men så stod hon på näsan och då ville hon bara åka hem. Wendela håller på att sluta sova på natten. Det resulterade i en glad tjej fram till hon ätit sig mätt på popcorn och sen allmänt rastlös och på slutet ledsen och frustrerad! Men hon höll ut till 19.30 innan hon slog igen de blå! 😄 

Men med facit i hand var det lyckat! Var fyra trötta men glada barn som gärna gick och lade sig när de kom hem! 

Och vilken lycka sen att få komma hem till tre nystädade barnrum! Pappa hade städat medan vi andra var borta! Var längesen jag såg Wilda och Willemo så glada, speciellt Wilda! 

Imorgon är en ny dag och då har vi siktet inställt på lugnet i Falun och massa bad! Mannen ska ta Himler till veterinären så än en gång får Sara rycka ut och assistera! 😃