Det närmar sig födelsedagsfirande... Kl 14 blir det kalas för Wilda och 20 barn! Det är stressigt men roligt... Samtidigt väcker det gamla minnen! Som gör mig sååå arg, besviken, ledsen, bitter...
Jag har alltid sagt att mina barn aldrig ska gå igenom det jag varit med om... Och det står jag fast vid... Mina barn ska aldrig betala sina egna kalas! Ja det har jag gjort... Jag tror det var 1993. Det var iaf året jag fick min rosasvarta baddräkt i present! Jag går och irriterar mig över det... Troligtvis för att vi nu ska ha vårt första riktiga barnkalas! Det väcker minnen!
Jag är så glad för all tid Sara lägger på barnen, jag är så glad över att Elin kommer från Eskilstuna på kalas på söndag... Jag gläds åt det mina barn får, den tid omgivningen ger mina barn. Mina barn är mitt allt och när de jag tycker om vill ge av sin tid känner jag lycka.
Men samtidigt tycker jag att det är jobbigt... Varför var det mamma som försvann? Jag vet (eller iaf tror) att hon skulle älska mina barn, vilja vara med mina barn, ge av sin tid... Älska mina barn... Istället har de en snål morfar som mest bara skäller på mina barn eller bara gnäller... Allt behöver inte kosta pengar, det köper jag, men visa iaf att mina barn är omtyckta. Jag har mer eller mindre valt att inte träffa min pappa... Det är för mycket negativitet för att jag skulle vilja ha honom i mitt liv... Tyvärr... Nu är det kalas på söndag... Sen dröjer det... Nästa inplanerade möte blir väl vid dopet! Som inte ens är fastställt ännu.
Jag känner mig bitter men om jag hade skrivit ut allt skulle det inte vara så konstigt!
Nu laddar vi för en femåring i huset, med skönsång och frukost på sängen. Sen iväg till stallet med willemo innan vi laddar för kalas!
Grattis min fina underbara Wilda på födelsedagen! Jag älskar dig till månen och tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar