Hela familjen hemma!

Körde 24 tim jobb igår och klev av i morse. 

Idag klev jag av kl 9 och då passade vi på att åka till styrsjön och badade! Var där i 2,5 tim innan bromsarna gett sig på Daniel alltför mycket. 

Eftermiddagen kommer gå åt att hänga vid poolen här hemma. Tjejerna ska vila alt sova först bara! 

Måndag, en bra dag!

Startade dagen med att försova mig men 5.30 var jag på gymmet! Var hemma en timme senare och W3 sov fortfarande- jag blev imponerad- hon sover aldrig så länge. 

Maken åkte till jobbet och w3 å jag var kvar hemma. Myste en del på förmiddagen och bara slappade.

Efter morgonvilan (lunchtid) tog vi oss en tur, en tur ut med vagnen. 8,5 km senare stannar vi och Wendela får lite lunch med betoning på lite- maten var inte poppis. 

När vi kom hem lekte vi ute en stund innan vi tog oss en eftermiddagslur! Jag på 30 min och w på 1 timme. Maken kom hem och då vaknade hon... 

Sen kom de två stora hem! Som jag saknat dem! W2 ville sitta hos mamma. Efter middagen frågade wilda "får jag sitta ditt knä". Självklart! Slutade med tre barn i famnen i soffan. 

Vid 18.30 begav sig man och tre barn iväg och cyklade. Wilda var överlycklig! Jag passade på att åka och träna, zumbatime! Zumban gick kalas och orken på topp. Slutade med easyline efteråt med. 

En annan grej är att jag vågat mig på shorts... Korta shorts! 

Tycker shorts är fint men inte på mig. Nu tänkte jag iaf övervinna mig själv och ha shorts på här hemma! 

Sen har jag bestämt mig! Vid 69 kg- då ska jag boka tid för en konsultation för bröstoperation. Bukplastik kan jag ta senare. :) det känns bra! 

Ord och inga visor...

Så många känslor, skuld, skam, känslan av misslyckande, ja det mesta. 

Jag mår inte bra. Jag känner mig ledsen, jag känner mig nere, jag känner mig usel, jag känner mig misslyckad, jag känner skuld och det enda jag vill är att må bra. 

Allt är så skört, jag är skör, allt är så känsligt, jag är känslig. Allt är så ytligt och jag är ännu mer ytlig. 

I vintras sa jag "bara jag går ner till det jag vägde i Falun så ska jag tillåta känna mig nöjd"... Så blev det inte. Inte alls! Jag mår fortfarande dåligt och jag vet inte hur jag ska komma ur mitt onda ekorrhjul! 

Jag är så skör, minsta kritik och jag faller ner i botten. Jag vill så gärna komma på fötter och att känna glädje, känna att jag mår bra, känna att jag gör någonting bra. 

Jag är lycklig men samtidigt olycklig... Jag har det så bra men samtidigt är jag så vek. Som att gå en ojämn balansgång där jag tappar balansen med jämna mellanrum... 

Allt jag vill är ju att få känslan av att må bra! 

Så mycket tankar.

Sommaren är här! Och värmen likaså! 

Har fuskat med min lchf och vips går jag upp i vikt. Bara att konstatera- vetemjöl och socker är livsfarligt! 

Och jag känner att mina tankar börjat snudda på det osunda... Så fort jag fuskar kommer ångesten krypandes och kravet på mig att jag måste träna. Träna träna träna. Den här veckan blev det 6 dagar... 

Och jag skäms över att visa mig bland folk... Över min stl, hur jag ser ut:.. Helt galet egentligen! 

Kan inte ens träna på gymmet på kvällstid eftersom det är folk där.. Eller ja, kondition kan jag träna men styrka funkar inte pga min urusla självkänsla! 

Imorgon är det "back to reality", strikt lchf och träna ännu mer!