En sista gång

Vi är på väg... på väg hem från Hammarstrand! Vi har varit upp på bouppteckning för mormor... 

Det känns så fel! Så fel att vara så avskydd från hennes håll och stå där i hennes lägenhet! 

Att veta att hon avskydde oss så mycket att hon gett bort ett älskat soldattorp och 400 000 i kontanter! 

Där står vi efter att inte ha haft kontakt på många många år och sen ska vi avsluta allt! Nu är det visserligen flera hundar begravda så det tar inte slut här. Vi ska göra det vi kan för att göra rätt för henne! Men lutar åt iaf en polisanmälan! 

Det är bara så tråkigt att det slutar såhär... 

Dagen innan..

 Kommer ni ihåg den här dagen fast för 6 år sedan? Daniel och jag hade gått på Ikea och strosat, käkat ute för att sen kolla tv- läs: sova tv. Jag låg där i soffan och slumrade med ett ryggont som inte var av denna värld men jag njöt- det kunde hjälpa oss på traven till att kicka igång vår första förlossning... jag hade ju trots allt gått över med 9 dagar! Och morgonen därpå var det magiska datumet, 101010! 

Imorgon, 161010 fyller Wilda, vår älskade Wilda 6 år! Hon tragglar bokstäver, hon är tandlös samtidigt som hon har fått två käktänder! Gluggen är stor då framtänderna lyser med sin frånvaro! Hon är sprallig, hon är glad! Hon tränar gympa och skridskor just nu! Hon längtar efter slalomsäsongen! Hon är så stor i den lilla kroppen samtidigt som hon börjar bli lång! Wilda är fantastisk! Wilda är unik! Wilda är vår första stora kärlek! 

Imorgon är det 6 år sedan vi äntligen fick träffa henne, på det magiska 101010!