Detta var en svår punkt! Eller kanske inte..
Jag ångrar att jag och mamma inte redde ut våra problem innan hon gick bort. Det skulle ha hjälpt mig rätt mycket i mina skuldkänslor. men det är lätt att vara efterklok! Som alltid!
Jag hade mått bättre om man bara kunde ta hand om själva förlusten, men med skuldkänslor så blev det jobbigare!
Jag har dock Himler som ett minne från henne och nu kan jag glädjas åt min familj, även om Wilda aldrig kommer att ha en mormor! Eller ja, mormor får hon hälsa på på kyrkogården!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar