Det var en helg i Leksand

Helgen började med en begravning i Kungsängens kyrka. Lillskruttan var jätteduktig och skötte sig mer än exemplariskt! Hur go som helst min lilla tjej! Eftersom jag hade henne på armen hade jag svårt att ta farväl av älskade "morbror" Kaleb! Men när vi väl skulle gå fram slog det mig. Det är verkligen Kaleb vi ska ta farväl av, Kaleb- han som varit "det är jag som är morbror" sen 1994. Nu är han verkligen borta. Nu får vi hoppas att det inte blir fler begravningar på länge! Vi har inte så många att ta av, skulle vara pappa eller Gudrun då de nu är äldst. Hur galet blev inte det? Jag är 26 år gammal!

Efter begravningen blev det fika med de närvarande. Då fick vi även svar på att det var Jocke som suttit med Christer i kyrkan. Sara och jag frågade varandra om det kunde vara Jocke och pappa hade ingen aning. Han som vet vilka alla är visste inte att det var vår syssling! Christer var sig lik, Tina fick vi en chock över att möta igen, men roligaste mötet var Jocke! Men det var kanske inte så konstigt att Jocke var den roligaste att träffa, han är ju den person som "hållt sig undan" längst. Christer var det några år sen vi såg sist, Tina var det 12 år sen men Jocke? 18-20 år?

Jag fick även se vilka syskonen till Christer var. Kaleb har ju alltid nämnt Annelie och Rolle och att få ansikten på de var kul, likaså på Lasse! Gunn var också kul att se vem hon var. Hon skulle ju följa med hit på fika sista gången Kaleb var hit, men hon avstod när pappa hämtade Kaleb.

Att morbror var älskad är ingen snack om saken! och skönt att det gick så fort!

Saknar dig morbror! Hoppas att du har det bra där du är nu!


Efter begravningen åkte vi till Leksand. Tog tid att åka då väglaget inte var det bästa! Vi tog oss ett stopp på Kupolen för att käka lite och första man möter är Danne, som jobbade som vakt förut. Alltid kul när man springer på otippade personer!

På kvällen tog vi det bara lugnt och Lillskruttan blev väldigt poppis, alla ville prata med henne!

På lördagen blev det först en sväng till Sågmyra, men där hittade vi ingenting. Och senare tog vi en tur på julmarknaden i Leksand, men där blev vi inte långvariga! -17 grader visade temperaturen uppe på torget och smartskaftet Maria hade kjol och strumpbyxor! Ingen bra kombo när man har köldallergi och kallt ute. Sprang upp till starshopen och därefter till fiket.. Varm fika är gott när det är kallt ute

På kvällen var det dags för hockey! Wilda var väldigt imponerad av matchen, hon sov! Sen vaknade hon i periodpausen och kollade lamporna i taket, de är spännande! och när inte matchen dög var det dags för mattime! Tur att mamma alltid har mjölkautomaterna med sig, även om ena bara går på halvfart just nu!

Vi blev väldigt imponerade över att hörselskydden funkade så bra som de gjorde. Var bara vid ett tillfälle som de inte var okej och det var vid första mattillfället! Men sen lärde vi oss hur man löste det problemet med!

Roligaste på hockeyn var mötet med Per Simm. Han stod inne i Pucken längs väggen och jag såg direkt att det var en Simm. Han kom fram och frågade om vi kände igen honom och det gjorde vi såklart! Vi kom bara inte på förnamnet. Ja vi är lite orutinerade! vi pratade en stund så nu har vi lite koll på hur det ser ut hos honom. Det roliga är att träffar man honom så är det på hockeyn och han hälsar alltid och kommer fram och pratar!

Träffade även på Andreas och även det var kul. Har inte träffat honom sen jag och Daniel blev tillsammans. Vi sa inte många ord men några hann vi med innan han blev tvungen att springa!

Sen idag var det söndag! och då nalkades det bilfärd hem. Det blev spännande! Vi kom till vårdcentralen, där gjorde vi en fin piruett med volvon! Därefter gick det bra, vi fick en hint om att det var halt ute. Vi åkte vidare och när vi åkte från Borlänge tänkte jag ringa till Sara och höra hur det gick för henne, men tänkte att jag skulle känna väglaget på rv 70 innan jag ville hålla en hand på ratten och en på telefonen. Tio min senare ringde Sara mig. Det hade hänt en olycka..

Sagt och gjort så tog vi vägen över Gävle för att låta henne vila från ratten. Är man i chock ska man inte köra bil, är min filosofi så hon fick åka med mig och Wilda till Knivsta, Elin körde nissan till samma ställe och pappa körde hem den vackra renaulten! I Knivsta bytte Elin och Sara plats och vi åkte hem till Bålsta och Sara vidare till Jakobsberg.

Vi sa det lite på skämt på hemvägen att nästa gång hon ska krocka så en sak är säker, bilen är något säkrare iom att det kommer vara av nyare årsmodell och sen får man hoppas på mera snö för det är det vi tror är orsaken till att det gick så bra som det gick! Så nästa olycka ska det vara säkrare bil och mera snö! HAHA. Men självklart vill vi inte att det blir någon form av olycka! och sen att lysena på bilen fortfarande fungerade!

Men imorgon är det ny vecka! och då ska vi åka och köpa en present till Wildas pappa. Sen ska jag höra med systeryster hur det gått med sjukhusbesöket nu ikväll! och njuta av att få ha min älskade Wildabebis hos mig, utan massa mostrar, morbror, morfar som också vill hålla!

Sov så gott nu vänner!