Jag sitter med "drömmen om ett barn" på tv och tårarna rinner.
De i Gustafs berör inte så mycket, men det är nog för deras naivitet (när de ringer runt och berättar om sin graviditet- och jaaa alla gör som de vill självklart). Men de som ska adoptera och de som är gravida men har ett för litet barn på insidan.. Så fort jag ser dem typ så rinner tårarna.
Samtidigt måste jag ge paret från Gustafs en hel del cred att de vågar vara öppna om sin ivf och sitt plus! Jag var också naiv första gången... Och det gick ju åt pipan... Så kanske därför jag inte blir så berörda över deras naivitet.
Ska sluta tjata om Drömmen om ett barn, men det är ju så svårt då jag alltid sitter med röda ögon och en klump i bröstet!
Tänk vad de kämpar och går igenom! Stor eloge till de som orkar!
Jag har faktiskt inte sett ett endaste avsnitt :O/
SvaraRaderaTycker det är lite jobbigt att se på, emotionellt och så..
Hur mår du och magen annars då?
Kram!