Arg och ledsen

Blev både arg och ledsen tidigare idag. Vi fick besök av Svärfar och mannens farfar. Det första han säger är "Vad tjock du är"... Jo jag vet att jag är stor... och sen började det.. "kronprinsessan är ju inte alls lika tjock som dig". Jag försökte förklara att för det första väger jag säkert 20 kg mer än henne från början, Wilda var 7 mån när graviditeten drog igång, jag har inte fått bort mina gravkilon och det saknas nog både en och tre magmuskler som kan hålla emot dunderkulan. Nej det kunde han inte förstå.

Jag blev väldigt ledsen över vad jag fick höra eftersom jag mår väldigt dåligt över att jag är så stor som jag är. Nästan alla tror ju att jag är fullgången fastän det är 3.5 mån kvar! Fick iaf lite stöd av svärfar med hans kommentar om att vissa faktiskt inte får mage alls nästan och andra blir jättestora och att man har olika förutsättningar. Och maken försökte förklara att det beror lite på hur bebisen ligger med i magen.. Men nej, jag är ju bara tjock!

När de åkt härifrån började jag gråta för ja det är ett känsligt ämne för mig! Och för en vecka sen var hoppade det ju grodor ur pappas mun med om min storlek!

Varför inte bara acceptera att jag är tjock från början och blir väldigt stor som gravid? Jag var ju stor även med Wilda?

---

Över till nå helt annat! Snart har jag nog gått igenom allt när det gäller min "sjuka". Först influensa, huvudvärk, halsont... Sen snorig och nu ont i örat, hostig och lite hes. Sen hör jag inte mycket på mitt onda öra heller så det är ju en öroninflammation på g. Är det konstigt om jag är trött och sliten? ;)

Nu har även Wilda blivit snorig och börjat hosta. och maken ligger och fryser på andra sidan om soffan... Så blir nog sjukstuga a´la Tömmervold här nu!