Snöfall och krokodiltårar!

Slog på Nyhetsmorgon som alltid och det varnades om snöoväder och snökaos!

Sen bar det ut på vägarna, mot Eskilstuna. Var bra väglag och grått och lite snö men inte farligt alls. När jag närmar mig Eskilstuna ökar även snömängden.

Vi mötte upp Elin och knatade och fixade det som skulle fixas och sen var det skola. Och W är ju såå underbar, skötte sig alldeles exemplariskt. Hon är så lugn och somnar strax efter att lektionen dragit igång. Sen vaknar hon precis innan lektionen är slut.

När vi är på väg tillbaka till bilen är det ett väldigt snöande! och på väg till bilen slår det mig "borde inte Wilda bli hungrig snart".. Men eftersom jag nästan var vid bilen vände jag inte. Fick skotta fram bilen först och sen rullade vi. Stod still i trafiken UT ur Eskilstuna. Har aldrig sett så många bilar i den staden! Men efter 20 min så var vi ute på motorvägen iaf. Det går inte fort, men det går framåt...

Strax innan Enköping hör jag att W börjar vakna och gnälla lite. Nu borde hon vara hungrig men lät mest som att hon var "nyvakengnällig" så stannar inte utan tänker att jag nu är i Enköping och bara 20 min kvar innan vi är hemma.

När vi är ute på motorvägen och passerat sista Enköpingsavfarten bryter det ut ordentligt. W är så ledsen att jag aldrig hört henne så ledsen tidigare! Det skär i hjärtat på mig när hon gråter. Hon gråter, skriker, kippar efter lunch, rösten brister och jag hör verkligen hur tårarna sprutar!

Jag försöker vagga henne genom att gunga babyskyddet, prata och sjunga för henne. Inget hjälper. I vanliga fall brukar jag tycka att det bara säger svisch så är man vid Grillbyavfarten, nu kom vi aldrig fram! Jag stannade iaf i Grillby, hoppade ur bilen och satte mig i bak. Tog upp min älskade flicka, vaggade henne, torkade tårarna och gav henne mat. Efter 15 min börjar hon lugna sig och vi myser lite i baksätet. När hon ger mig ett leende och spottar ut nappen gör jag ett nytt försök att åka hem...

Vi kommer inte ens av påfarten ut på motorvägen innan hon skriker igen. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken för nu är det lååångt kvar till Ekolsund där nästa möjliga stopp finns! I Ekolsund stannar jag igen och gör samma procedur där, vagga, vyssja, torka tårar, ge lite mat och massor av tröst. När hon lugnat sig så sitter vi kvar en bra stund och när jag anser att hon är sig själv åker vi igen. När vi kommer till motorvägen så skriker hon ännu en gång! Nu rinner även en och annan tår från mig. Jag kör så fort jag kan, vilket inte alls är fort då jag har en långsam lastbil framför mig och oplogat i omkörningsfil.

Väl hemma slänger jag mig ur bilen och plockar upp W ur babyskyddet och vips är hon tyst igen! hon hulkar lite bara! Jag går in med dåligt samvete men har förvarnat Daniel om att ha flaskan redo om hon vill ha ännu mera mat och Daniel tar henne när vi kommer hem och W sveper 180 ml!

Efter maten så är hon glada W igen. Då har hon fått massa kram och mys och även lite god mat! Vi sätter henne i gåstolen och hon både skrattar och tjoar och ÄNTLIGEN ser man verkligen att hon är riktigt glad!

Usch för hemfärden från Eskilstuna! och fy så dåligt jag mådde och mår över hur ledsen W var och hur lång tid hon var så ledsen!

Nej nu ska vi kolla upp hur mycket det kostar att koppla ur en airbag så man kan ha henne i framsätet!

och inte nog med det, idag blir Wilda fyra månader! GRATTIS min älskade älskade flicka!