Konlikt...

Igår pratade jag på msn med min yngsta lillasyster. Hon är fly förbannad på oss syskon som bara ljuger och inte finns där för henne. Sen arg för att hon inte fick någon inbjudan till dopet som var i söndags!

Jag förstår henne, men hur kul är det att komma och hälsa på när man inte pratar med en, måste sitta i köket med fostermamma, kusin och bästa kompisen som hökar över en? Och dessutom pratar över ens huvud och om sånt vi inte har någon aning om...

Jag har aldrig ljugit eller lovat att komma förbi... De ggr jag har lovat att komma förbi har jag även gjort det förutom en gång då vi inte fick komma förbi pga att de var sjuka! Jag tänker inte stå för något som inte är sant.

Ja hon är 13 och säkert en hormonstinn tonåring, men valet att inte bjuda henne på dopet var enkelt eftersom hon inte visat någon uppskattning när vi kommit förbi och aldrig svarat på om hon VILL att vi ska komma. Det har jag tagit som ett tecken på att hon inte vill ha oss där och ja då kom ingen inbjudan.

Jag förstår att hon är besviken, men det finns ju alltid två sidor av en historia! Jag gjorde ett val och tydligen var det fel enligt henne.

Ja ja, det är som det är. Nu vet jag att hon avskyr oss och det är ju skönt att få veta det ändå... Nu vet jag ju vad man har att vänta sig... Samtidigt som att det är väldigt tråkigt!