Pratade med en vän nu ikväll där hon berättade att hennes dotter fått diagnosen anorexia. Jag har sett varningsklockorna ringa länge och jag har försökt få henne att förstå så jag sa exakt vad jag tycker och tänker. Det var kanske inte det bästa jag har gjort, men jag har ju faktiskt anat att det här kommer att hända då min vän har en heeelt sned syn på kost och hälsa!
Jag har försökt få henne att förstå tidigare att min vän inte har ett friskt beteende och försökt få henne att förstå att ens barn ska inte se till att mamma äter mat... Nu har hennes dotter fått diagnosen anorexia och NU har hon ju faktiskt börjat öppna skygglapparna!
Jag vet själv vilket helvete det är. Jag har själv en snedvriden bakgrund i form av bulimi i tio år. Ja jag är väl inte helt rättvriden nu heller eftersom jag skäms hur jag ser ut, mår dåligt av att se mig i spegeln- mår dåligt av att inte röra på mig varje dag. Jag ställer mig på vågen minst 6 dagar i veckan, jag har måttbandet framme ca en dag i veckan. Ja det är inte ett sunt beteende, men jag försöker att inte ramla tillbaka i gamla fotspår. Jag är tjock- det vet jag MEN jag har faktiskt mer kontroll som tjock än jag har när jag bantar.
Iaf bröt min vän ihop och kom tillbaka efter ett par min. Hon är inte glad på mig, men samtidigt så kanske hon kunde förstå varför jag sa som jag sa! Det jag tryckte på hela tiden är att mamman i det här fallet måste vara "friskförklarad" för att kunna hjälpa sin dotter.
Jag ber om ursäkt, men samtidigt hoppas jag att du förstår VARFÖR jag sa som jag sa även om man kanske ska vända orden lite bättre ibland.
Jag finns här för dig älskade vän, även om du kanske inte vill det just nu!
Oj, vad du har förändrats. Växt.
SvaraRaderaÄNTLIGEN har du en sund inställning och kommit till insikt! Det jag hoppas för dig, är att du kan applicera samma kloka ord på dig själv.
Jag älskar meningen "Det jag tryckte på hela tiden är att mamman i det här fallet måste vara "friskförklarad" för att kunna hjälpa sin dotter." - MINNS det.