Just nu går "En unge i minuten"... Självklart bara måste jag se på det och få återuppleva min egen förlossning, eller ja inte ordagrant då men saker och ting påminner mig om hur det var, vad jag gick igenom och vad jag missade.
I förra programmet grät jag över vad jag faktiskt missade i min egen förlossning, typ när den födande kvinnan säger "lustgasen luktar skitiga hundöron"... Alla skratt emellan värkarna och de här rörelserna de vill att man ska göra. Allt sånt missade jag eftersom det 1. gick fort och 2. jag inte blev trodd. Vi var ju i undersökningsrummet i två timmar innan de kom på att de skulle undersöka mig och då var jag öppen 8 cm... 56 min senare var Wilda ute...
Alldeles nyss var det en kvinna i programmet som grät över smärtan och jag förstår henne så väl. Skillnaden var att när jag började gråta utan tårar av smärtan så hade jag krystvärkar medan hon i programmet är öppen 3 cm och haft värkar i ett dygn...
En unge i minuten berör och jag längtar sååå efter en ny förlossning! Tänk om man får uppleva det en gång till! Då vill jag som denna gång, klara mig på lustgas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar