Har idag fått min diagnos, ASTMA... Det är ju det jag sagt! Det tog mig åtta år innan jag fick diagnosen. Det handlar inte om dålig kondition, små lungor och taskigt flås!
Gick ju som en dans bara jag visade upp min pef-kurva. För att klassas som astma behövs en diff på 20%. Jag hade 46% från sämsta till bästa. Så det var ingen snack om saken!
Läkaren jag var till kollade bara på mig när han såg mitt lägsta-värde och frågade "hur mådde du här, var lite svårt att andas va".. Jag trodde jag skulle dö när jag hade så lågt värde, allvarligt! Han var riktigt bra, läkaren, och nu ska jag gå på kontroll varje år, han bad mig att boka en tid i vår för att konstatera hur andningen går när man inte har en jättemage framtill och man inte behöver anpassa medicinering utefter det!
Måste dock börja medicineras direkt med kortison, i lägsta mängd, då det nalkas förlossning här kommande veckor. Jag får inte hamna under 400 (på pef-mätaren) utan måste kunna hålla en jämn nivå. Nu har jag diffat mellan 200 och 460, dvs INTE bra och skulle min andningsförmåga sjunka så mycket vid en förlossning kommer jag inte må bra.
Jag är så glad att ÄNTLIGEN bli trodd på att jag har ansträngnings-, allergi- och förkylningsastma. Jag ljuger inte och det piper i luftrören av en anledning, jag hostar av en anledning! Känns helt fantastiskt!
Åtta års kamp är nu över! Tjohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar