Rädsla

Det börjar närma sig rutinultraljud och jag är rädd.. Rädd för negativa besked, att W2 inte lever längre eller att W2 har någon form av missbildning eller skada som gör att vi måste ansöka om abort hos socialstyrelsen.

Jag tror mycket att min rädsla och oro grundar sig i att det är så många veckor sen vi fick se att det såg bra ut kombinerat med att jag inte vet om jag känt av W2 eller ej. Jag TROR att jag känt av "honom" 3-4 ggr men säker är jag inte. och skulle det vara så att jag känt så är sista gången för en vecka sen.

Det är så mycket som kan gå fel och jag vet hur glad jag är när det går rätt! Jag har en fantastisk tjej här hemma som bevisar det varje dag och natt, även om jag är trött när hon strulat på nätterna! Min underbara fina fantastiska tjej- tänk om jag inte får uppleva det i vår..

Nej det är så fel att tänka som jag gör.. Ja nu är det inte jättelång tid innan vi vet mer, men jag tycker inte om att gå ovetandes här hemma och bara räkna ner.. "då får jag min dom"... En dom som jag hoppas är väldigt positiv...

Sen har vi ju det där... att maken vill veta kön, men inte jag... Är jag elak om jag säger nej? Jag fick ju som jag ville med Wildabus- kan jag neka Daniel att inte få veta den här gången? Eller ska jag vara ego och följa mitt hjärta?

Mycket tankar nu och jag hoppas att det går fort de här dagarna som är kvar innan ultraljudet!