måndag, oktober 11, 2010

Dagen då Wilda kom till oss!

Det hela drog igång vid midnatt, väldigt precis 00.00, genom att slemproppen släppte för sista gången. Gick ut till Daniel och sa "vi kanske lyckas med en 101010". Han frågade "har vattnet gått" "nej men en blodig slempropp" och förklarade lite vad det innebar.

Daniel gick på toa och jag satte mig i soffan... Då känner jag hur hela jag blev dyngsur, ställer mig upp och vår vita soffa är rosa av vatten!. Springer in på toa och ropar till Daniel och säger att han inte får sova inatt och att han måste ge mig ett par nya trosor.

Sen drog värkarna igång på en gång med tre min mellanrum. Vi klockar i en halvtimme och ringer in till förlossningen, men de ber oss avvakta. De tror dock att vi ska komma in på natten och ska återkomma när vi har fyra värkar på tio min... Jag packar väskan och flåsar värkar!

Vid halv två ber jag Daniel ringa igen för jag står inte ut hemma när de nu kommer så tätt. De ber oss stanna kvar men att vi är välkomna när jag inte orkar längre. Jag avvaktar lite men vid 2 säger jag åt Daniel att nu åker vi för vi har tre värkar på 6 min och en timmes bilfärd.

3.20 kommer vi in på undersökningsrummet. De tar ctg men hjärtljuden försvinner vid varje värk så får ligga extra länge. Barnmorskan som tar hand om oss kommmer in vid 4.20 och är förvånad över att jag har värkar varannan minut! De vill kolla bindan om det är vattenavgång men hon blir osäker när jag nu börjat blöda. De vill inte gärna göra en undersökning innan de är helt säkra på att det är vatten pga infektionsrisk! En annan bm kommer in och kan inte heller avgöra så då kommer läkaren för natten istället. Han var jättebra!

Han gjorde en undersökning och konstaterar att jag öppnat mig, konstaterad vattenavgång och öppen 7-8 cm och lätt kan runda uppåt! Barnmorskan kommer in och säger "nu ska du få komma till ett förlossningsrum". Sen säger läkaren att vi verkligen får en 101010 och troligtvis får en bebis kring tiotiden och vår bm säger att hon är ledsen att de hinner gå hem innan det hela är klart.

5.20 kommer vi in på förlossningsrummet och jag får bekanta mig med lustgasen. Bm går iväg för att skriva in mig men då drar det hela igång. Hon kommer tillbaka och vill göra en undersökning "du är nästan helt öppen och har bara en flärp kvar". Jag får panik! jag skulle ju ha lavemang och är helt förstörd för jag vill INTE bajsa på mig. Det är nästan det enda jag tjatar om när jag väl öppnar truten innan hon kommer. Jag får iaf krysta om jag klarar det. Jag behöver inte trycka på men heller inte hålla emot när värkarna kommer. Jag och bm blir sen nästan osams när WT ska ut för jag vägrar släppa lustgasen, men till slut kommer vi överens om att första andetaget i varje värk får jag ta lustgas för att resten klara mig utan!

6.16 kommer Wilda ut! Jag frågar Daniel vad det blir och han säger "det är en pojke"... bm säger till honom att nu ser han alldeles galet för är ju en flicka!!!. :) Den nyblivna pappan hade inte riktigt förstått vad som hänt!.

Jag får upp Wilda på bröstet men Daniel får ta över kort därefter för jag blöder och de undersökningarna gör för ont när de ska få bukt på blödningen... Daniel får Wilda till sig och myser i soffan och jag har läkaren, samma som under natten, två bm och två usk hos mig som jobbar för att få ordning på min blödning. 1600 g senare minskar blödningen och de kan få avsluta sitt nattpass. Nya morgonpersonalen kommer och tar över.

Vid åtta tackar nattläkaren för sig. Jag får sys med tre stygn. Två stygn för att stoppa ett blodkärl som pumpar ut blod och ett pga en bristning. Först görs bedömningen att jag nog inte behövs sys men de gör det ändå för att det ska läkas ihop kant i kant och inte bli nå knas!

Strax därefter får jag tillbaka Wilda till mig och kan njuta av att vi blivit föräldrar!

Det där är vår förlossningsberättelse!

4 kommentarer:

  1. En helt underbar berättelse :) Tänk vad ens kropp klarar av egentligen. Nu när vi fick Algot så var hela upplevelsen helt annorlunda mot när Selma kom. Jag kommer ihåg alla känslor och hur allt kändes under hela förlossningen. Det gör jag inte med Selma, inte på samma sätt. Hur stor var er lilla tös??
    Grattis till er båda och varmt lycka till..
    Sara Jons

    SvaraRadera
  2. Vad häftigt Maria, och GRATTIS!! Men jag hade inte i min vildaste fantasi trott att man var kapabel att skriva en förlossningsberättelse inom ett dygn efter att detta hänt.
    Ta det nu lugnt och ägna dig åt att vara nybliven mamma i lugn och ro...

    Kram
    Gunnel

    SvaraRadera
  3. Vad roligt, Stort grattis!! :) Kram från Malin & Robin

    SvaraRadera
  4. Grattis! Kul att läsa andras förlossningsberättelser.

    Mvh // Enhusmus

    SvaraRadera