Ja så sitter jag här! Har nu haft förvärkar konstant i ett dygn. Det känns! Men leder inte till något mer så nu sitter jag alltså här även denna natt och inväntar att jag ska bli så trött att jag somnar ifrån mina förvärkar.
Jag börjar nu bli rätt less på den här övertiden, mycket för att jag har så mycket sammandragningar och förvärkar att mina dagar går åt till... att ligga i soffan och invänta smärtan som ska komma och de riktiga värkarna! Önskar att jag inte kände något alls istället så jag åtminstone kunde ta mig utanför dörren. Nu känner jag mig nästan fånge i mitt eget hem.
Men imorgon ska jag trotsa mig ut i höstvädret även om det är en plåga att röra sig som det är nu. Jag vill så gärna bli mamma nu. Jag vill så gärna kunna ge WT ett namn, veta vad WT är för en sort. Är det en flicka eller är det en pojke? Vem är WT lik? Och hur ska jag klara en förlossning? eller förlossningen är jag inte orolig inför, snarare efteråt. Hur mycket går man sönder? Hur länge håller avslaget i sig? Kommer jag blöda mycket, vilket är min fasa, eller kommer jag blöda lite? Hur kommer man våga ha sex efteråt? Kommer Daniel acceptera min zebrarandiga mage när den blir slapp och degig? Ja det är många frågor som florerar i huvudet nu när inget händer!
Sen får jag så dåligt samvete över att WT aldrig kommer inför Daniel med. Han vill ju så gärna bli pappa och jag vill att han ska bli det med, men hur ska jag få ut WT när det inte är igångsättning förrän 17 oktober? och kontroll först 14e.
Nej nog med tankar, funderingar och gnäll från min sida!
Natti natti kära vänner! jag är snart glad igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar