Lite planer!

Har idag börjat fundera lite... Jag funderar på "jakten efter min kropp" och har nu kommit på hur jag ska göra.

Först och främst ska jag vänta ut min förkylning som nu har slagit till. Under tiden jag är förkyld blir det promenader med barnvagnen.

8 december har jag min efterkontroll och sedan får jag börja träna igen. Vissa säger att man ska undvika att träna mage ett tag till, andra säger kör på! Eftersom jag fick en blödning efter spinningen förra veckan tänker jag vänta till efter efterkontrollen innan jag drar igång igen.

Jag ska försöka till en början hinna träna tre dagar i veckan, två kondition och ett styrka. Måndagar har jag tänkt mig spinning och onsdagar bodypump. Sen kanske afrodans på lördagsmorgonen.

Och i kostväg ska jag för det första påbörja mitt godisfria år och därefter äta enligt gi.

Klarade ju inte mitt första mål att gå ner till min "startvikt" till 1 december, så nu har jag förlängt det till 1/1. 2.5 månader har då gått sen förlossningen och då borde jag ju även kunna försöka påbörja mina andra kilon, som inte tillhör graviditeten! :)

Men först av allt ska jag SOVA! Lillskrutt har varit lite grinig och ledsen nu ikväll så nu när hon blivit lite glad är det dags att bära in henne till sängen! Ligga på armen är en självklarhet då hon har stort närhetsbehov. Tur att jag vant mig vid att ligga på en sida redan under graviditeten, nu är det inga som helst problem att ligga stilla!

Natti natti ni där ute!

Det nalkas en förkylning!

Det kliar i halsen och i öronen, snoren tätnar och rinner samtidigt, mastodonthuvudvärk osv. Inte roligt när orken bara försvinner som en vindpust!

Vi valde att vara inomhus för att låta förkylningen bryta ut ordentligt! Men imorgon har jag lovat min flicka att vi ska få rikligt med frisk luft! Ska även försöka besiktiga bilen så vi äntligen kan använda vår bil igen.

Idag var vi på tvåmånaderskontrollen! Helt galet så Wilda växer. Idag var hon hela 59 cm lång och 5420 g.

Dag 12 – I min handväska

Ja min vita väska har ju numera lite semester då det är skötväskan som gäller när vi är ute. Och i den finns det massor!

- Blöjor
- inotyolsalva
- zinksalva
- bröstvårtskräm
- bepanthen
- extra ombyte kläder till Wilda
- skötunderlägg
- reflexöverdrag
- våtservetter
- kräklappar
- vattenflaska
- plånbok
- almanacka
- papper och penna
- lypsyl
- bvc-kortet
- kamera

Sen har jag säkert mera med men det är vad som är standard i väskan! ska dock plocka ut bepanthen, den behöver jag inte nu då jag är hemma igen och inte på resande fot.

Min lillskrutt!

Hon är ju för underbar. följer med på äventyr utan större protester! Bara det att inte gnälla alltför mycket igår när det gick fyra timmar mellan måltiderna, då vi fick åka förbi Sara och se på den vackra renaulten. Hon gnällde lite efter långshyttan men efter att ha fått nappen i munnen så var det inte ett ljud!

Idag har det däremot varit väldigt mycket tårar, men såklart finns det en orsak. Hon har varit en bajsfia idag så har kanske varit lite magknip. Men även om det är lite tårar så är hon väldigt glad mellan varven. Nu har hon fått tinad mjölk så jag kunde pumpa ur mina egna resurser! Så nu sover hon här i mitt knä!

På onsdag ska hon få fira sin fars födelsedag! Vi har varit och köpt present till honom från hans mamma. Våra presenter finns redan i huset, de ska bara slås in så är det klart. Ska köpa presentpapper imorgon!

Apropå imorgon, vi ska ha en riktig mysdag! Wilda har varit ute och flängt så mycket sista dagarna så nu ska vi ta en lugn och mysig hemmadag bortsett från läkarkontrollen imorgon kl 11.00. Lillskrutt ska på tvåmånaderskontrollen! Men efter det ska vi bara mysa och inte göra många knop tillsammans! Är det inte så kallt ska vi ta en tur med vagnen, annars blir det inomhusdag! Vi har ju våra rutiner hon och jag och eftersom vi inte använt oss av de sen i onsdags är det dags nu att ta sig i kragen.

Älskar denna underbara Wilda! Hon är mitt allt!

Dag 11 – Mina syskon

Jag hoppar lite i ordningen. Idag är vi på dag 11. Gårdagens dag får jag ta när kameran kommit fram, dvs ta ett kort på "outfiten". Jag som är så toksnygg! och igår tog jag bara kort på systers krockade bil så därför får den dagen vänta lite.

Ja mina syskon då!

Sara - 28 år, jobbar som personlig assistent i Järfälla. Det är en i regel go och glad tjej, men det kan svänga snabbt. I vissa fall räcker det att säga flaska och hornen har växt ut och stämbanden testat sina gränser. tipset är då att avvakta tills hon hör av sig, ibland går det nån timme- ibland går det flera dagar!

Daniel - 25 år (fyller 17/12), jobbar som barnskötare i Leksand. Han är väldigt poppis bland dagisbarnen och även föräldrarna, speciellt mammorna har ett gott öga till denna lillebror! Han är en fotbollstönt uti fingerspetsarna! Allt kretsar kring fotbollen! Helgerna slinker det gärna in både en och flera öl i munnen! Hans skick dagen efter talas inte om här!

Elin - 20 år, student i Eskilstuna! Just nu är hon lite av min "räddare i nöden", fixar de program jag behöver till datorn osv. Annars partyglad tjej som lever livet, vilket man absolut ska göra när man är 20 år och dessutom lever studentliv.

Sandra - 13 år (fyller 1/12), boendes hos sin faster i Borlänge. Denna tjej är långt ifrån 13 till utseende och sätt, snarare 15-16. Var tog barndomen vägen? Saknar denna tjej och skulle önska mera kontakt!

Dag 09 – Min tro

Ja vad ska man säga?

Min tro är den på mig själv. Jag tror på mig själv faktiskt! Visst att jag har dåligt självförtroende och nu ett ännu sämre kroppssjälvförtroende.

Samtidigt kallar jag mig för kristen, men kanske inte en troende kristen. Jag är döpt, konfirmerad och gift i svenska kyrkan. Mina barn kommer att döpas i kyrkan så får de avgöra själva om de vill stanna kvar eller gå ur.

Jag tror att någon form av tro kan vara bra för människan. Speciellt i krissituationer, sen spelar det ingen roll VAD man tror på bara man tror på något! :)

Det var en helg i Leksand

Helgen började med en begravning i Kungsängens kyrka. Lillskruttan var jätteduktig och skötte sig mer än exemplariskt! Hur go som helst min lilla tjej! Eftersom jag hade henne på armen hade jag svårt att ta farväl av älskade "morbror" Kaleb! Men när vi väl skulle gå fram slog det mig. Det är verkligen Kaleb vi ska ta farväl av, Kaleb- han som varit "det är jag som är morbror" sen 1994. Nu är han verkligen borta. Nu får vi hoppas att det inte blir fler begravningar på länge! Vi har inte så många att ta av, skulle vara pappa eller Gudrun då de nu är äldst. Hur galet blev inte det? Jag är 26 år gammal!

Efter begravningen blev det fika med de närvarande. Då fick vi även svar på att det var Jocke som suttit med Christer i kyrkan. Sara och jag frågade varandra om det kunde vara Jocke och pappa hade ingen aning. Han som vet vilka alla är visste inte att det var vår syssling! Christer var sig lik, Tina fick vi en chock över att möta igen, men roligaste mötet var Jocke! Men det var kanske inte så konstigt att Jocke var den roligaste att träffa, han är ju den person som "hållt sig undan" längst. Christer var det några år sen vi såg sist, Tina var det 12 år sen men Jocke? 18-20 år?

Jag fick även se vilka syskonen till Christer var. Kaleb har ju alltid nämnt Annelie och Rolle och att få ansikten på de var kul, likaså på Lasse! Gunn var också kul att se vem hon var. Hon skulle ju följa med hit på fika sista gången Kaleb var hit, men hon avstod när pappa hämtade Kaleb.

Att morbror var älskad är ingen snack om saken! och skönt att det gick så fort!

Saknar dig morbror! Hoppas att du har det bra där du är nu!


Efter begravningen åkte vi till Leksand. Tog tid att åka då väglaget inte var det bästa! Vi tog oss ett stopp på Kupolen för att käka lite och första man möter är Danne, som jobbade som vakt förut. Alltid kul när man springer på otippade personer!

På kvällen tog vi det bara lugnt och Lillskruttan blev väldigt poppis, alla ville prata med henne!

På lördagen blev det först en sväng till Sågmyra, men där hittade vi ingenting. Och senare tog vi en tur på julmarknaden i Leksand, men där blev vi inte långvariga! -17 grader visade temperaturen uppe på torget och smartskaftet Maria hade kjol och strumpbyxor! Ingen bra kombo när man har köldallergi och kallt ute. Sprang upp till starshopen och därefter till fiket.. Varm fika är gott när det är kallt ute

På kvällen var det dags för hockey! Wilda var väldigt imponerad av matchen, hon sov! Sen vaknade hon i periodpausen och kollade lamporna i taket, de är spännande! och när inte matchen dög var det dags för mattime! Tur att mamma alltid har mjölkautomaterna med sig, även om ena bara går på halvfart just nu!

Vi blev väldigt imponerade över att hörselskydden funkade så bra som de gjorde. Var bara vid ett tillfälle som de inte var okej och det var vid första mattillfället! Men sen lärde vi oss hur man löste det problemet med!

Roligaste på hockeyn var mötet med Per Simm. Han stod inne i Pucken längs väggen och jag såg direkt att det var en Simm. Han kom fram och frågade om vi kände igen honom och det gjorde vi såklart! Vi kom bara inte på förnamnet. Ja vi är lite orutinerade! vi pratade en stund så nu har vi lite koll på hur det ser ut hos honom. Det roliga är att träffar man honom så är det på hockeyn och han hälsar alltid och kommer fram och pratar!

Träffade även på Andreas och även det var kul. Har inte träffat honom sen jag och Daniel blev tillsammans. Vi sa inte många ord men några hann vi med innan han blev tvungen att springa!

Sen idag var det söndag! och då nalkades det bilfärd hem. Det blev spännande! Vi kom till vårdcentralen, där gjorde vi en fin piruett med volvon! Därefter gick det bra, vi fick en hint om att det var halt ute. Vi åkte vidare och när vi åkte från Borlänge tänkte jag ringa till Sara och höra hur det gick för henne, men tänkte att jag skulle känna väglaget på rv 70 innan jag ville hålla en hand på ratten och en på telefonen. Tio min senare ringde Sara mig. Det hade hänt en olycka..

Sagt och gjort så tog vi vägen över Gävle för att låta henne vila från ratten. Är man i chock ska man inte köra bil, är min filosofi så hon fick åka med mig och Wilda till Knivsta, Elin körde nissan till samma ställe och pappa körde hem den vackra renaulten! I Knivsta bytte Elin och Sara plats och vi åkte hem till Bålsta och Sara vidare till Jakobsberg.

Vi sa det lite på skämt på hemvägen att nästa gång hon ska krocka så en sak är säker, bilen är något säkrare iom att det kommer vara av nyare årsmodell och sen får man hoppas på mera snö för det är det vi tror är orsaken till att det gick så bra som det gick! Så nästa olycka ska det vara säkrare bil och mera snö! HAHA. Men självklart vill vi inte att det blir någon form av olycka! och sen att lysena på bilen fortfarande fungerade!

Men imorgon är det ny vecka! och då ska vi åka och köpa en present till Wildas pappa. Sen ska jag höra med systeryster hur det gått med sjukhusbesöket nu ikväll! och njuta av att få ha min älskade Wildabebis hos mig, utan massa mostrar, morbror, morfar som också vill hålla!

Sov så gott nu vänner!

Nu är det dags...

... att bege sig iväg. Först ska vi på begravning i Kungsängen. Älskade "morbror" Kaleb har somnat in! Wilda har fått en ny svartvit klänning som passar alldeles ypperligt till det här tillfället! Jag köpte en tunika då jag inte har några kläder som jag kommer i. Alla svarta är ju något för små eller för somriga, då jag bara gått på begravning på sommaren på sistone!

Sen åker vi! Till Dalarna... Here we come! Jag och Wilda ska ut på äventyr! Eller ja, äventyr blir det ju inte, vi ska ju till pappa! Måste komma ihåg öronpropparna! Ja och vad har helgen att erbjuda? Jo julmarknad! Sen hoppas jag på att träffa några man känner!

Nej packa det sista och sen toabesök. Därefter ner och tanka och möta upp pappa!

Tjing tjing, ha det king! Nu är det helg!

Dag 08 – Ett ögonblick

ja vilket ögonblick i mitt 26 år långa liv ska jag ta?

Det var en natt i april 1989. Telefonen ringer, pappa springer fram och tillbaka. Vi barn ligger i mammas och pappas säng då vi väntar på att få höra om vi fått en bror eller syster. Barnvakten låg i halsfluss så pappa var hemma i väntan på Lelle. Innan pappa sticker frågar han "ska han heta Tobias eller Tomas"... Jag ropar: Han ska heta Tobias!!!!

Pappa åker iväg och kort därefter kommer vår barnvakt, trots halsfluss och hög feber, och tar hand om oss. Tobias var född! Däremot fick han aldrig komma hem till oss då han gick bort 10 timmar senare!

Dag 07 – Min bästa vän

Ja det här med vänner är inte lätt. Jag kan inte säga att jag har nån bästa vän på den kvinnliga sidan. Däremot har jag föredetta bästa vänner. Tre av de är jag "bara" vän med idag, men det kanske ändras på nu framöver, jag vill ha en bästa vän igen. Jag saknar det!

Däremot har jag en på den manliga sidan och det är självklart min man! Han får höra allt jag ältar, han delar min glädje, tröstar mig när jag är ledsen osv. Han känner mig utan och innan helt enkelt! han kan mina dåliga sidor, han vet om mina bra och älskar mig ändå! :) jag är oerhört glad att jag är gift med honom och att han är far till mitt barn!

Dag 06 – Min dag

Det börjar som alltid med sängmys med älskade Wilda! Efter att hon fått lite mat somnade hon om och jag gick upp och åt frukost och fixade mig.

Vid 10.30 väckte jag Lillstrumpa då hon inte fick sova längre. I med lite mat och sen byta blöja och på med kläder. Vid 11 åkte vi till Eskilstuna.

Väl i Eskilstuna gick vi och träffade "Odd". Var jättetrevligt, vi gick och tog en fika och prata prata prata! Kul! Riktigt kul! Vi ska snart träffas igen och då kanske vi har en varsin liten bebis, eller ja Wilda är ju inte så liten längre. Inte så som hon äter! Mitt hjärtegull

Sen blev det skolan. Elin fick möta upp mig och låsa upp så jag kom in i skolan, orkade inte gå omvägen då det blåste så! Ja jag är lat! Vi snackade lite och snart slöt några klasskompisar till henne upp.

15.15 började min lektion. Kändes bra att gå på den även om jag hört det förut, men nu vill jag göra tentan och jag hoppas verkligen på att klara den. :)

Vid 17 åkte vi hem och sen dess har vi bott i soffan, var ju inte hemma förrän 19.

Fick dock en smärre chock här hemma. Hann inte mer än innanför dörren innan Lillstrumpa ville ha mat. Fram med flaskan och pumpen. Daniel matade och jag började pumpa. Vi har ju kommit på att vi kan pumpa lite nu när mina bröst mår som de mår, dvs inte alls. Men kommer inte långt förrän jag upptäcker att jag BLÖDER! och inte lite! Var inte kul alls. Jag fick panik, vad gör man nu?

Iaf så sökte jag lite information och nu är jag ganska lugn. Ska ringa och höra imorgon med bvc, hoppas att de kan konstatera vad det är för fel, om det är svamp eller vad det är?

Imorgon ska vi åka och köpa present till mannen i huset. Ska även köpa Svärmors present till honom, då vi ändå ska handla i närheten. Pengarna ligger i byrålådan! :)

Nej dags att se hur lilla familjen mår. En sak är säker, det kommer inte vara skönt att sova inatt, jag har såååå ont i mina bröst! Fy 17, inte alls kul. Om jag inte får ordning på det här snart blir det nog flaska för alltid, även om jag helst vill amma. MEN jag har haft såhär i tre veckor nu och det blir bara värre. Jag vill bara gråta så fort det är dags för mat!

natti natti vänner!

Dag 05 – Vad är kärlek?

Det finns så många sorters kärlek! Men för mig är kärleken till mina nära och kära den viktigaste!


Kärleken till ens partner

För mig är det min kärlek till älskade Daniel. När vi träffades i Gävle den där sensommarsöndagen så kände jag bara "honom ska jag träffa igen". Han har en dragningskraft som jag inte kan slita mig ifrån. Vi har en personkemi som heter duga, när vi träffades var vi varandras motpoler.. Nu har vi vuxit samman, vi vet verkligen var vi har varandra och hur den andre fungerar. Till och med "fritiden" är ganska lik. Det var den INTE när vi träffades. Största skillnaden idag mellan oss är träning. Jag älskar träning och att träna ofta. Daniel spelar visserligen innebandy och nu drog det igång korpen-hockeybockey i söndags. Daniel har alltid sagt att han alltid tränat på gym... Och ja det har han, två veckor om året.. :) Jag tränar 52 veckor om året! HAHA.


Kärleken till ens barn

Wilda. Underbara Wilda! Det är fantastiskt, även här är det en dragningskraft! Tänk att något så underbart har vuxit i min mage, funnit liv i min mage och sen kommer med buller och bång! Ögonblicket när hon kom var så stort! Jag kan inte säga att det var kärlek just då utan snarare "det är verkligen en människa", men när Daniel fick ta henne då det tillstötte lite komplikationer ja då kände jag bara "kom tillbaka". Nu sista veckan har jag börjat inse att ingen ska komma och ta henne, nu kan jag lämna henne när hon sover och göra annat! Hon är vår, min och Daniels! Och ja självklart bara till låns men vi har faktiskt skapat henne, en av de första dagarna i januari!


Kärleken till ens föräldrar och syskon

Den finns där.. Osynliga band som håller ihop. Min familj är kanske inte bästa exemplet på det, eller så är vi det att trots meningsskiljaktigheter och bråk så enas vi där till slut.. Speciellt i kriser och motgångar så finns vi för varandra.


Kärleken till ens vänner

Ja vänner är viktigt här i livet. Vissa människor kopplar man med, andra helt tvärtom.

Therese N - är den vän jag känt längst, men numera umgås vi nästan inte alls. Nån gång per år. Vi var bästa vänner när vi växte upp, sen flyttade jag och vi började brevväxla.
Jag följde med min kusin när jag var 4 år till Therése och hennes mamma. Therése var 3 år. Medan Lelle och Ann-Marie fikade i köket hade Therése "tebjudning" inne på sitt rum. Och där började vår resa upp genom åren...

Lisa E - har känt sen högstadiet, började i samma klass i 7an 1997... Helt galet längesen.
Första intrycket var i sexan när man skulle träffa "nya" klassen, dvs de man skulle börja i samma klass med några månader senare. Det var en tjej med tjock dunjacka och "häxglasögon" och hon såg så sur ut.. Min första tanke "bara jag inte hamnar i samma klass som henne". Självklart gjorde vi det. Vi började umgås i åttan och oj så vi faktiskt matchade varandra! Vi funkar bra ihop, vi kopplar och vi kan bråka utan att det skadar vår vänskap.

Jonna T - idag gift med två barn. Egentligen är hon storasyster Saras vän, de umgicks väldigt mycket under högstadiet och gymnasiet.
Vår resa börjar dock genom hockeyn.. Jag fick höra att de skulle starta ett damlag i hockey i Falun och hade blivit tillfrågad om jag skulle börja.. Jag tvekade först eftersom jag var 18 år och tyckte att tåget hade gått och jag stod kvar på perrongen. Iaf gick jag på infomötet och jag var inte enda gröngölingen verkade det som så tänkte att man kan ju alltid prova. :) Jag släpade med både lillasyster och storasyster Hedblom till hockeyn och där började vår resa genom vinter och sommar, stormar och lugna briser. Ja vår resa har varit allt annat än guld och gröna skogar, men nånstans så inser vi faktiskt att det vi har är få förunnat. och nånstans där försöker vi hitta tillbaka till vår starka vänskap som vi en gång hade, då vi var "Papegojan och Goalie".


Kärleken till materiella ting

I mitt fall är det vårt hus! Jag älskar vårt hus, även om det faktiskt "bara" är ett radhus.. Men det är ju faktiskt VÅRT! Vi står som ägare på det och ja jag har skulder upp över öronen iom husköpet, men vad gör det? Lånen betalar man tillbaka lite i taget och när vi säljer det så får vi ju tillbaka de pengarna.

Sen har jag alltid gillat vår ford! Nu ligger den då långt ifrån på pluskanten då den ruinerat vår plånbok detta år!

Min nya dator är också en sak jag inte vill vara utan!

Sen mina gula byxor! Alla som sett dem hatar dem, men ni som inte har sett de.. De är heelt underbara! Minst 10 år gamla i stl XXL men ack så sköna. Eftersom storleken är så stor måste jag knyta fast de både nere vid fötterna och uppe i midjan!


Ja vad kan man då dra för slutsats av min tolkning av kärleken?
Kärlek är för mig en sorts dragningskraft, connecting och ja något man tycker oerhört mycket om!

Spinningpremiär

Idag blev det nypremiär av spinningen.

Min plan var att ta det lugnt, låta kroppen känna efter vilken nivå jag orkar med och känna efter hur jag mår när jag tränar just spinningen. Planen var väldigt god, den gick dock inget vidare!

Det var såååå roligt så jag tog i för kung och fosterland! Eller uppvärmningen var lugn och fin likaså en låt i andra blocket då det inte var jätteskönt att sitta ner i flertalet minuter. Men de andra tio låtarna. OJ OJ OJ vad kul jag hade.

Jag längtar redan till nästa pass.

Mina ben var som spaghetti direkt efter passet. Som jag har saknat den känslan! Men jag måste då säga att flåset var överraskande gott. Det trodde jag inte. Jag behöver träna lite mage för att hålla upp ryggen ordentligt, eller så var det kanske lite slött på den fronten idag då jag tränade mage igår...

Nu är jag snart på banan igen. :)

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Det här blir enkelt..

Frukost: 3 mackor med smör och kalkon

Lunch: 0.5 l vatten

Mellanmål: 1 l vatten

Middag: 2 varma mackor med ost, kalkon och tomat på och 2.5 dl mellanmjölk...

Wilda sex veckor!

Tiden bara springer iväg och just idag är Lillstrumpa sex veckor! Hon växer och är jättestor. Större ska hon bli så jag vet inte var det ska sluta! Vi insåg idag att hon börjar ju bli en rejäl bit, ingen liten skrutta längre!

och det är en bestämd dam som kommit till världen, allra tydligast ser man det när vi vill att hon ska träna nacken. Ligger hon på golvet eller sängen på magen så ja, då kör hon upp rumpan i vädret, sparkar med benen och gallskriker! Får hon däremot ligga på mitt eller Daniels bröst, ja då tar hon i för kung och fosterland tills huvudet åker från sida till sida, dvs när hon inte orkar längre.

Sen har vi ju favoritposen när hon är hos pappa, dvs bilden ovanför. Glöm att Wilda ska ligga och mysa, nej här ska man sitta upp! försöker man lägga henne ner, ja då börjar fanfaren och ett som är säkert, hon har starka lungor och en stark stämma! Inget fel där inte! Går bättre att mysa hos mamma, det luktar ju MAT!

Sen har vi ju en mammakropp som ska återhämtas! Mina ränder har ju tyvärr blivit fler, dock inte på magen. Vågen gick sönder för två helger sen så vikten har jag inte koll på, men räcker ju att se bilder att det inte är okej att se ut som jag gör! Nej nu imorgon har jag bokat in första spinningpasset. Så nu kör vi för en mer slimmad Maria!

Dag 03 – Mina föräldrar

Idag är ämnet om mina föräldrar. Vad ska man skriva om dem?

Jag börjar iaf med den äldsta, min pappa!



Min pappa heter Arne Alzén och föddes 2 mars 1944 inne på något sjukhus i Stockholm stad, vilket har jag inte lagt på minnet.

Min pappa är snäll men oerhört klumpig. Han vill alla väl men ibland hoppar det grodor ur munnen. Han är lastbilschaffis uti fingerspetsarna och alltid ska han antingen prata bil eller lastbil när man försöker få till ett samtal. och är min farbror med är det BARA lastbil som pratas.

Sen är han en hejare på att pimpla kaffe. Nu på äldre dagar så har han dragit ner på kaffedrickandet, då går det "bara" 1-2 kannor kaffe före 9 på morgonen.

Pappa är pappa till oss fyra (fem) äldsta barnen, dvs Sara, mig, Daniel, Elin och Tobias som inte finns hos oss.

Jag har en snäll pappa men en trasig pappa, han klagar alltid på att han har ont och lever på piller, mot allt möjligt. Smärtstillande, blodtryckssänkande, vätskedrivande osv. Jag har ingen större koll! Vi brukar skämta om att han har klippkort på vårdcentralen, men självklart är det inget roligt med det.

Han har dock börjat simma så smått nu på slutet. Han har iaf köpt badkort och det är ju en början.

Vad mer kan man säga om min älskade pappa? Jo han är en höjdare på småbarn. Han vet exakt vad man ska göra för att få de sova! Han är stolt som en tupp nu när han faktiskt blivit morfar till bästa Wilda!

Sen har vi mamma! Ann-Helen Johansson föddes 26 april 1961 uppe i Jämtland, säkerligen i Östersund, men det vet jag faktiskt inte säkert utan är bara en hypotes. När hon var 1.5 år gammal dog hennes mamma på köksgolvet (överdos) och det var min morbror på 2.5 år gammal som ringde efter hjälp. Just där och då slutade min mamma att prata.

När mamma var tre år adopterades hon och morbror Kent av mormor Rut och morfar Eric Edström och de bytte snabbt efternamn till Edström.

Mamma hade en tuff uppväxt pga mormor som hela tiden ansett att hon varit utvecklingsstörd och handikappad och allt vad det innebär.

Iaf växte mamma upp och började "hänga" i ett kompisgäng där mina kusiner var med. På så sätt kom hon i kontakt med familjen Alzén. Farbror Börje tvingade henne till skolan, spelade ingen roll hur men till skolan skulle hon. Han kom in i hennes rum när hon vägrade gå till skolan och klädde på henne kläderna och skjutsade henne fram till skoldörren. På så vis gick hon i skolan, hur bra det däremot resulterade i har jag ingen aning om. Det var även här nånstans som mamma och pappa träffade varandra. Har för mig att mamma var 17 och pappa 34.

Mamma fick 7 barn med två olika män. Sara, mig, Daniel, Tobias och Elin med pappa och Linda (som inte finns med oss idag) och Sandra med Olle.

Olle träffade mamma på mammas 34-årsdag i Leksand och där drog hennes relation med honom igång.

Mamma hade problem med alkoholen och i början gick det i vågor. Jag brukar säga som så att polisen hade klippkort hemma hos oss på helgerna i Upplands Väsby! Ja ni kan ju lista ut vad det handlade om, självklart alkohol och sen drog bråken igång.

Ja mamma var alkoholist! men hon var ändå min mamma!

Sista åren tog jag avstånd från mamma för jag orkade inte med att få en massa samtal när hon var full och odräglig. Det slutade med att jag inte svarade när hon ringde..

Men en dag ändrades allt. Sommaren 2008 får vi veta att mamma har lungcancer och har bara året ut kvar att leva. Jag visste inte hur jag skulle må iom vårt förhållande till varandra. Jag hade då inte träffat henne sen morfars begravning ett år tidigare.

27 februari 2009 träffar jag min mamma för sista gången. Jag får en chock! Jag ser inte min runda glada mamma, jag ser en utmärglad, spinkig och "anorektisk" kärring som har fullt sjå att orka gå mellan kök och soffan. Jag får en chock. Jag sätter mig i kökssoffan och gråter. Mamma frågar om jag inte ska sitta i rummet istället. När jag torkar mina tårar så går jag och sätter mig i sängen. Stirrar rakt fram, jag klarar inte av att titta på min mamma. Just där och då förstår jag hur mycket jag faktiskt tycker om henne.

3 juli 2009 somnar hon in! Hon är ensam i tre minuter och under den tiden tar hon sitt sista andetag.

Min värld rasar! Jag har precis varit och fixat mina naglar och har ljudet på i väskan så jag hör när det ringer och ringer.. Men kan ju inte svara eftersom jag är "upptagen" med annat. När jag går från salongen ser jag att det är sara som ringt och jag ringer upp och hon säger "sitter du ner, annars sätt dig ner".. Jag vet vad hon ska säga, jag vet det... "mamma är död! Hon dog tio i nio i morse, sjukhuset ringde mig för en stund sen och berättade". Jag säger bara "nej nej nej" hela tiden nej! Självklart rinner tårarna. Vi gör upp att vi ska åka upp och att jag ska ringa familjen R och berätta att vi inte kunde komma och Sara skulle ringa vår chef i Örebro...

Min mamma fick aldrig bli mormor!

Min mamma gick bort endast 48 år gammal! Hon levde i 11 månader till från beskedet "året ut, dvs fyra månader".. Vi är helt säkra på att det var hennes envishet som gjorde det, som gjorde att hon orkade trotsa sin cancer så länge!

Det var lite om mina föräldrar.

Finns massor att säga när det gäller mamma, men det är mest om våra problem jag har mycket att säga om. Men det som gör att jag mår dåligt är att vi aldrig redde ut våra problem, men jag fick höra att hon älskade mig och jag tror att jag svarade att jag faktiskt tyckte om henne. Daniel svarade när mamma ringde sista gången! och det är jag glad över idag.. Det var på söndagen, söndagen innan hon gick bort...

3 juli 2009 som sagt gick hon bort.. Den dagen kommer alltid stå klar som dagen för mig! Jag kommer aldrig att glömma den mardrömsdagen.

Dag 02 – Min första kärlek

och det här blir väldigt enkelt... Det är helt klart Åke DANIEL William Tömmervold!

Jag har varit intresserad av lite killar, som t.ex. Erik Magnusson, Eric Daniels och Daniel Andersson, men långt ifrån förälskad eller än mindre kär.

Den jag verkligen tyckt om är Daniel och det är ju inte jättevanligt att man springer på sin första kärlek när man är 21 år.

Vår historia började iaf såhär...

Det är januari 2000 och jag sitter på http://www.skunk.nu/, en sida som numera inte finns. Jag hittar en fem år äldre kille som är djurgårdare och slänger iväg ett litet meddelande. Daniel säger att det var någonting om att vi båda är djurgårdare, själv är jag fortfarande säker på att det är han som hittat mig där. Våra åsikter går isär och när jag brukar vara bombsäker på min sak så har jag ALLTID fel så därför kör jag på Daniels åsikt idag.

Vi pratade via skunk under många år, ibland intensivt och ibland mindre intensivt.

I början på 2005 bad Daniel mig iaf att skicka ner kort, jag hade ingen dator så kunde inte skicka via nätet så därför bad han mig att skicka ett riktigt kort postledes. Jag fick hans adress och lika fort tappade jag bort den, dvs. så fort jag hade svarat på ett meddelande så raderade jag dem. Hade skrivit upp hans adress men självklart slarvade jag bort adressen.

Efter några veckor skrev han och frågade om han skulle få nåt kort och ja det skulle han såklart. Jag tog mig i kragen och letade på eniro (kan ju inte erkänna att jag är en slarver och först tappat bort lappen med adressen och sen raderat meddelandet) och fick fram två adresser. Jag visste att det var någonting med "gård" i adressen, och tur är väl det så jag inte hade skickat brev till hans pappa. haha. när jag skrev upp adressen så sparade jag även hans telefonnummer. Jag skickade iväg ett sms och talade om att jag nu har skickat iväg korten och sen var det inte mer med det...

I juli 2005 flyttar jag ner till Sthlm och vi börjar nu skriva lite mer intensivt till varandra och säger att vi ska träffas och kan göra det i samband med när han ska hälsa på sina systrar som bor i samma förort som mig.

14 augusti 2005 åker jag och Ronnie Wetterling upp till Gävle för att gå på Gefle-DIF. Det är en väldigt solig och fin dag och Ronnie är dyngrak och halvsover på vägen upp. Så vid ok-macken på vägen upp kommer jag på mig själv att tänka "undra om han sthlmsdaniel ska på matchen, måste kolla om jag har kvar hans nummer"... Självklart hade jag det och skickar iväg ett sms. Jag får snabbt svar och det visar sig att han är på väg till Gävle och ligger ca 10 min före oss. Vi kommer överens om att ser vi varandra ska vi säga hej... Hur enkelt är det att lista ut vem den andre är? Jag ger iaf en beskrivning om vad jag har för kläder på mig och att han ska hålla ögonen öppna.

Vid Söderhjelmska där "förfesten" hålls börjar jag spana efter en lite smått överviktig kille (han hade visat bild på hur han såg ut alldeles i början vi börjat skriva till varandra)... Jag skickar nåt sms när jag hittat nån överviktig kille i stil typ "är det du".. Men varje gång har jag fel.

En stund senare hör jag till höger om mig "är det Maria?".. Där står en lång och smal kille med lite dimmiga ögon och snus på framtanden... Där är han! Där är Daniel. Vi småpratar lite och sen går han tillbaka till sina kompisar. Efteråt sätter jag mig ner igen och tankarna börjar redan snurra "men han såg ju mycket bättre än jag trott" "vilken fin ögonfärg han hade" och sen slutligen "han ska jag träffa igen". Där hade jag bestämt mig.

Det blir sedan match och vi sms:ar lite under matchen och han beskriver var han står och säger att jag gärna får komma dit, men jag avstår- jag fokuserar på att hålla koll på Ronnie, han är inte mindre nykter nu vill jag lova!

Under matchen bestämmer vi iaf att vi ska träffas framöver. Jag blir lite nervös.

Efter matchen så möter jag och Ronnie upp Jonna Hedblom (numera gift och har annat efternamn), min dåvarande absolut bästa kompis vilket jag ångrar att det inte riktigt är idag. Hon ska lämna min telefon till min pappa som ska lämna in den på garantilagning (har 6 dagar kvar på garantin). Så jag tar ut mitt sim-kort och blir mobillös.

En vecka senare träffas jag och Daniel i Kista Centrum. Vi strosar runt i affärer och letar efter en present till hans pappa som snart ska fylla år! Därefter tar vi en fika. Innan vi skiljs åt bestämmer vi att vi ska ta en bio ihop nästa gång vi träffas! Jag längtar redan!

Detta är början på en oerhört rolig resa! och än är det inte slut, ett nytt kapitel har precis börjat, dvs kapitlet FAMILJ.

Sommar 2006 i Leksand

Sommar 2007 i Hurghada

Sommar 2008 i Trondheim

Sommar 2009 på Djerba, vår förlovningsresa

Bröllop i Leksand 15/5 2010

Dag 01 – Om mig

Japp nu börjar vi!

Var börjar man? Från början kanske är en bra idé?

4 augusti 1984 kl 22.56 föddes då jag, Maria Elisabet Alzén på Löwenströmska Sjukhuset i Upplands Väsby. Vi bodde vid den tiden på Hovslagargatan i Smedby, men flyttade när jag var 1.5 år upp till Ryttargatan. Där trivdes vi bra!

April 1989 kom en liten lillebror till världen, Tobias Alzén, men tyvärr for han till änglarna tio timmar senare

när jag var fem gick jag på kyrkans barntimmar tre dagar i veckan, vid sex års ålder fick jag byta till lekis på andra sidan vägen. Ettan började jag i Ekeboskolan och fick då en låååång lång promenad till skolan varje dag. Idag tycker jag att det inte alls är långt att gå från Ryttargatan till Ekebo. Efter halva tvåan skulle Ekeboskolan bli finsk skola så vi flyttade upp till Smedbyskolan, nu blev det inte många meter till skolan.

16 december 1994 flyttade vi från vårt älskade Ryttargatan till Hisvåla i Leksand. Det första jag gjorde när vi kom till vårt hus var att ramla i trappan så fick ligga i Saras rum för hon var den enda som hade en säng på plats för aj vad ont jag hade i ryggen. I januari började vi i Ullvi Skola och där blev vi inte kvar länge. Jag trivdes inte alls i skolan utan var sjuk fler dagar än jag var i skolan tror jag nästan!

22 februari 1995 blev jag och mina syskon fosterhemsplacerade! jag och Sara blev tvungna att flytta till fam Sydne i Smedsbo och Daniel och Elin till fam Söderberg i Bäsna... Ytterligare ett skolbyte och denna gången var det Aspeboda skola. Blev kvar i Smedsbo i 7.5 år innan jag fick egen lägenhet.

Augusti 1996 kom en lillasyster till världen, Linda Alzén, men även hon for till änglarna. Hon blev två månader gammal och jag är så glad att jag fick träffa den fina fina flickan!

Under högstadiet på Västra Skolan i Falun började mina ätstörningar. Dagarna såg väldigt lika ut där jag fick igenom att jag inte behövde äta frukost i frasen "jag kan inte äta så tidigt på morgnarna". Lunchen kollade jag vad det var för nåt så jag kunde svara på kvällen vad man ätit tidigare under dagen. Sen middagen åts, men stoppade fingrarna i halsen 15 min efter så kom det upp lika fort igen! Till slut behövdes det inte ens några fingrar utan kom automatiskt! Skolan i övrigt gick bra, hade ett g när jag gick ut nian och resten bestod av vg och mvg och det är ju inte fy skam!

Gymnasiet genomfördes på Humanvetarprogrammet på Kristinegymnasiet. Här trivdes jag! Och även här gick det ganska bra. 5 mvg, 6 g och 18 vg var slutresultatet. Under gymnasiet började jag spela hockey och oj vad kul det var! Det är aldrig försent att lära sig nåt nytt! Spelade i HAIK och det var en sån oerhört rolig period i mitt liv så det går inte att förklara. I tvåan på gymnasiet, närmare bestämt 1 september 2002 fick jag min lägenhet på Jungfruvägen i Bojsenburg! Här började livets glada dagar! Så skönt att komma in till stan även om det var lite utanför.

6 juni 2003 tog jag studenten och hade två veckor ledigt, sen var det dags för LUMPEN i Kristinehamn.. Hamnade i specialistpluton till en början men när vi bytte plutoner kom jag till artradar. En kul period i mitt liv, även om jag då drog på mig min tarmsjukdom, ulcerös kolit.. Blev iaf bandvagnsförare/signalist och jag gillade min bandvagn, den var lite trasig i början men sen var det en trogen tjänare! April 2004 muckade jag.

Juli 2005 flyttade jag ner till Ryttargatan i Upplands Väsby igen! En månad senare träffade jag han med stort H, Daniel Gustafsson! Vi träffades på fotboll i Gävle. Han var ju såå fin, trots att han var dyngrak och hade snus på tanden. Lång och smal och jättefin! En vecka senare träffades vi igen, i Kista Centrum, Daniel skulle köpa present till sin far som fyllt år. Vi började träffas men när det började bli lite seriöst fick jag kalla fötter och drog till Leksand. Men där insåg jag att jag faktiskt ville ha Daniel. Han var ju faktiskt min! Så nu började en intensiv och kort kamp att få tillbaka honom. Sista helgen i oktober insåg jag verkligen att Daniel var en bra kille att satsa på, då han kom utan knussel för att stötta mig när min morbror blev ihjälkörd!

I januari 2006 flyttade vi ihop! Jag fick bli en del av lägenheten på Lindegårdsvägen i Bålsta! Vi har haft våra uppförsbackar och nerförsbackar men nu är han min! Vi har hållt ihop i vått och torrt! Vi har haft rejäla motgångar i form av mammas bortgång, en abort, missfall och annat, men i slutändan är det fortfarande vi!

1 februari 2009 flyttade vi in i vårt radhus, 100 kvm och 4 rok, här i Bålsta.
14 augusti 2009 friade Daniel nere i Djerba i havet. Var en mysig resa och självklart sade jag ja!
14 januari 2010 fick vi ett positivt gravtest och 14 februari fick vi veta genom ultraljud att vår drake LEVDE!
15 maj 2010 blev vi man och hustru, Daniel och Maria Tömmervold.
10 oktober 2010 kom så då vår efterlängtade WT, vår Wilda Eva Maria Tömmervold, född på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. 3485 g tung och 51 cm lång!

Undra hur framtiden ser ut! Vad det kommer att bjuda på.

30 dagar

Hade tänkt hoppa på det här jag med. det jag ska göra är att blogga om olika ämnen i 30 dagar. Håll utkik för snart drar det igång!


Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Det går upp och det går ner!

Jag vet inte riktigt hur jag mår numera.. Humöret är på topp för att sen göra en störtdykning ner i det djupa deppträsket. Jag är oerhört labil just nu. Känner att jag inte trivs med den här berg och dalbanan!

Dagen idag kändes bra fram till jag fick kommentaren "när ska du ha?"... Vadå? Jag har redan fött barn, för fem veckor sen. Tydligen får man inte ha kvar mage då utan nej då är man gravid. Tack! Det stärker mitt redan usla kroppssjälvförtroende!

Jag har iaf bokat tid för efterkontroll så 8/12 är det dags. Då får jag äntligen börja med HÅRDTRÄNING, dvs komma tillbaka till min egen kropp... Känner att det är dags nu, orkar inte med promenader och lite överkroppsstyrka. Jag vill pressa hela kroppen, jag längtar efter bodypump och spinning!

Jag ljög förresten, det som gjorde att mitt humör började dala var när jag kom till Babyland för att hämta min älskade vagn! Jag dubbelkollar handtaget, dvs sänker det till min nivå och höger sida funkar finfint! Vänster.. Ja det är ju fortfarande superlöst! Jag drog till markeringarna för de har ju redan anklagat mig att ha "dragit för långt och medfört felet på egen hand" men nej det har jag inte. Jag drog längre än till markeringarna när vagnen redan var trasig, när jag redan upptäckt att det glappade. Så nu ska den bli tillbakaskickad till Emmaljunga och kommer inte tillbaka förrän om FLERA veckor! Hur ska jag nu klara mig? Javisst, jag har ju den här "fina" Briovagnen, som visserligen är lättkörd men oerhört ful och drar till vänster så man måste lurpassa på den hela tiden.

Det som gjorde mig irriterad var när jag kollade på "reparationspapprena" där det stod att vagnen är körd i TRAPPOR! Man får inte köra i trappor för då täcker inte garantin, det sade de på Plus för nåt år sen. Jag är varken född i farstun eller är bakom flötet så det riskerar jag inte. Enda "trappkörning" jag gjort är att ha tagit mig in och ut ur vårt hus. Vi har ett steg för att komma in, är det trappkörning måntro? Då måste att gå upp på en trottoarkant också vara trappkörning och hur gör då alla andra med sina vagnar?

Nej idag började dagen bra men dalade väldigt snabbt. Som att vända på en femöring ungefär och ja jag vet att jag är labil.

Imorgon ska jag iaf först ut och gå i flera timmar, i väntan på systeryster som är på sjukhuset och ligger härligt nersövd. Sen när vi kommer hem ska jag till gymmet, det här funkar inte längre. Jag orkar inte se ut såhär, jag måste först tillbaka till min egen kropp och därefter börja min bantning!