Ikväll är det Jessica Andersson som är med i programmet Livet blir Bättre. Det är ikväll ett jobbigt program- det handlar om hennes barndom med en starkt alkoholiserad Mamma... Känns det igen?
Sitter här och tänker tillbaka, med tårarna som rinner! Hon har accepterat sin bakgrund, hon har förlåtit... Jag har accepterat min bakgrund men inte förlåtit. Jag kommer aldrig kunna förlåta eftersom min Mamma inte finns här! Vi kommer aldrig kunna diskutera vad som hänt. Jag kommer alltid minnas alla bortförklaringar och "ja men pappa då".. Det var alltid mammas försvar.. "ja men pappa då" . Det är väl det som gör att jag inte kan förlåta!
och att tårarna rinner. Ja det är väl kanske inte så konstigt med den här dunderkulan framtill som påminner VÄLDIGT mycket om Mumintrollens huvud! Ja formen alltså.
Tänk att någon annans historia kan påverka mig så mycket! och få en att tänka tillbaka!
Jag har aldrig skämts över att Mamma var alkoholist eller Pappa haft alkoholproblem (låg och vägde på gränsen enligt mina egna upplevelser). Jag har faktiskt aldrig det, jag har alltid stått upp för det! Även när poliserna var hemma hos oss! Jag visste att det som hände var fel, men jag hade inte gjort något fel och därav kan jag inte stå för deras handlingar = jag behöver inte skämmas!
Att vi sen blev fosterhemsplacerade förstod jag ju inte orsaken och innebörden av just då. Jag önskar bara att JAG hade fått höra det Jessica Anderssons fostermamma hade sagt. För det hon sa var ju så rätt.
Nej nu blir det att torka tårarna, snyta näsan och slänga sig i sängen för att nanna kudde! Wilda sover gott sen ett par timmar tillbaka!
Usch :O(
SvaraRaderaJag lider med dig. Var ni "ovänner" då din mamma gick bort?
Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte var helt 100 på att pappa visste hur mkt jag tex älskade honom då han gick bort, nu var det inte pga alkoholism men ändå. Att förlora nån i familjen och ha ouppredda saker kan aldrig vara lätt, vilka enorma skuldkänslor, tyngd och börda det måste vara.
Hoppas att du nånstans kan finna styrka, i din man och i dina barn tex. Se till att aldrig få en dålig relation med dem.
Stora kramar!
Jag tog avstånd från min mamma då jag visste att hon aldrig skulle släppa flaskan... och när hon aldrig kunde erkänna hennes fel och brister behövde jag inte vara schysst tillbaka heller. Det resulterade i att vi inte pratade eller träffade varandra. Träffade henne dock i 15-20 min 6 mån innan hon dog... Innan dess hade jag inte sett henne på flera år.
SvaraRadera