Har nu precis kommit hem från Junsele... Världsmetropolen mitt ute i ingenstans... Kom upp 00.30 inatt och vi hann inte mer än in i trappuppgången innan svärmor Eva ringer och frågar var vi är... Vi hann knappt bära in grejerna i lägenheten vi skulle sova i innan vi var tvungna att gå ner och säga hej...
Kl 1 gick vi tillbaka dit vi skulle sova och sen upp vid 8.45... Kl 11 var det dags för begravning. Alla samlades i Aslaugs lägenhet för att åka i samlad trupp till kapellet...
Det är nog Sveriges vackraste kapell med en otroligt vacker utsikt... Man drömmer sig bort... Jag räknade ihop 24 st som var där för att ta farväl...
När jag klev in i kapellet knöt det sig i magen, fick en jättestor klump i halsen och tårfyllda ögon... Inte pga begravningen, utan på de jag saknar som gått bort nu i år... Anders, farbror Börje, mamma, barndomsvännen Dick, Agneta och det som hände förra veckan... Jag svalde och svalde och svalde... Jag mådde riktigt dåligt... Men istället för att visa det försökte jag vara ett stöd för Daniel.. Jag tror att jag lyckades...
Begravningen var fin, men lite lam för prästen var inge bra... Hon svamlade mest och pratade inte alls mycket om Aslaug som person... Sen när hon började säga "du föds för herren och du dör för herren"... Vad är det för mening i såna fall? Nej där tappade prästen mig..
Sen när Eva gick upp för att ta farväl kände jag sån ångest, sån sorg och kramp i mellangärdet för hennes skull... Jag vet exakt vad hon går igenom...
Men som jag sa till Daniel och hans syskon efter begravningen "de fick 60 år tillsammans"... Det är något att glädjas över, något att minnas, något att föra vidare... Alltid prata om henne och med henne.. Hon finns i deras hjärtan! Hon kommer alltid att vara med.. Jag träffade henne bara två ggr men tyckte att hon var en liten harmonisk, men tystlåten äldre kvinna... Jag kan förstå att hon var väldigt omtyckt...
Efter minnesgudstjänsten åkte vi tillbaka till Aslaugs lägenhet och fikade.. Två tårtor och massa kakor.. Mums! Var en trevlig liten tillställning.. Tycker om Daniels släkt på Evas sida, även om det bara var andra gången jag träffade dem...
Nu ikväll beslutade vi oss för att åka hem och då pratade vi lite om begravningen och Daniel kände lite samma som mig nu när man kommer in i kyrkan så tänker man på de sina som nyss gått bort.. Har varit väldigt många av dem i år... Han förstod mig helt när jag berättade hur jag kände...
Nu är vi i alla fall hemma.. och har inga direkta planer för morgondagen mer än dammsuga och så ska jag åka till sats och köra ett pass...
Natti natti, Maria är trött efter ett låååångt dygn i bil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar