Tyst Missfall

Har nu fått missfallet bekräftat.. Eller Missed Abortion som det så vackert heter.. Men Fatima, läkaren gav mig ett annat ord istället Tyst Missfall.. Det lät fint tycker jag...

Det var inte som de sa först på ultraljudsbarnmorskorna i morse, att det dog för nån vecka sen.. Enligt vul så kunde hon inte bekräfta fostret alls, fanns en möjlighet men hon vågade inte säga om det var fostret eller gulsäcken...

Beskedet jag fick var i alla fall att den lilla dog för (håll i er nu) 6-7 veckor sen... Därefter har fosterhinnan krympt så idag är den 2*2 cm... Fostret har med största sannolikhet utplånat sig själv...

Det är det värsta, jag har gått i 1.5-2 månader och trott att jag burit på en liten som växer, istället har jag burit på en fosterhinna...

Fatima var glad att jag inte hade gett med mig angående mina misstankar och tyckte att nästa gång (hoppas hoppas) ska jag ringa och vara såååå orolig och ha ont i magen och bara måste komma på en koll... För att bekräfta att nästa lever...

Hon var helt fantastisk! När vi åkte därifrån var vi inte ledsna, utan snarare GLADA för att vi fått sådan bra information och för att hon var så pedagogisk och berättade allt i minsta detalj...

Nu sitter jag här.. Har tagit mina fyra piller och väntar på att det ska börja göra ont.. Ska ta mina smärtstillande så jag överlever plågan jag väntar på.. om 6 timmar ska det vara i full gång! TUR att det är bra på tv ikväll så har jag nåt att härda ut med ikväll...

Det är jobbigt, men känns mycket lättare nu efter besöket hos Fatima...

Sen känns det väldigt bra att jag har Daniel... Hade verkligen hoppats på att det hade vänt nu, men 2009 fortsätter att vara hemskt! När ska det bli min tur? Det har gått 25 år nu, när ska jag få någon fördel i livet?