Efter natten är jag ensam i min kropp igen. Det var obehagligt, men det gjorde inte ont.. Inte under tiden det skedde, när blodet rann ordentligt.. När jag blev ensam... Fyra timmar tog det... Sen var det över...
Nu är det dags att bearbeta... Det som är det jobbiga... Att komma överens med mig själv att jag gått i sju veckor med något dött i kroppen och trott att det växte! och att det var dött när vi fick vårt positiva graviditetstest...
Visst nu är det lättare till nästa gång, men jag längtade till maj 2010... Ack vad jag måste ändra mig.. Jag måste komma överens med mig själv.. Gå vidare och se fram emot det som komma skall.. Har dock inget positivt att se fram emot.. Tyvärr... Eller jo, ett bröllop men dit är det 9 månader.. Jag vill ha något positivt nu.. Något som kan göra mig glad för stunden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar