Vaknar på natten och konstaterar att nej det ville sig inte den här gången... Morgonen 13 maj vaknar jag med en konstig känsla i kroppen och en sammandragning längre ner i magen. Jag är ganska övertygad om att idag händer det. Ber Daniel byta blöja på Wendela innan han åker till jobbet och så åker han.
Pratar med Sara vid 6.45 och vi planerar att åka till Borlänge vid 10-tiden.
7.30 drar det igång. Även nu känns det konstigt, det gör ont men på ett annorlunda sätt. Jag och Wendela hänger framför tvn en stund och tittar på Disney junior.
Wendela håller koll på sin mamma medan jag börjar packa hennes väska. Vi packar även min väska och jag skickar ett sms till min man att stå ajour till att åka hem. Värkarna är korta (30-40 s) men vassa och täta.
Daniel ringer hem och vi kommer överens att han ska börja röra sig hemåt. En timme hann han jobba den dagen!
Jag klockar värkar, fortsätter packa väskorna och även ta fram lite extrakläder till Willemo, hör av mig till Sara och flaggar att jag vill ha en barnvakt hem till oss.
Jag ringer till förlossningen i Falun och är välkommen in när vi känner oss redo för det.
Sara kommer hem, Daniel likaså och han springer in i duschen, käkar och gör sig klar. Sen rör vi oss in mot Falun, med värkar varannan minut!
Daniel släpper av mig vid ingången och börjar röra mig in till förlossningen.
10.31 checkar han in på parkeringen och jag skrivs in.
En uska tar emot och går och skriver in mig. Hon försvinner och jag tycker att det tar en smärre evighet. 15 min senare kommer både uska och bm och sen börjar det hända saker..
De försöker sätta ctg men den "ramlar ner" och hjärtljuden försvinner- inte så konstigt. Jag får en värk och känner att det knäpper till i ryggen och sen blir det blött- vattnet går. Jag får med mig en sjukhusskjorta, nättrosor och en sån där sexig blöja och går in på toaletten för att byta om.
Efter omklädningen gör vi ett nytt försök med ctg men går inge vidare, istället sätts en skalpelektrod för att registrera hjärtljuden. Det blir jobbigt och börjar trycka nedåt så bm tycker att vi ska räkna med en snabb förlossning och dags att göra en undersökning. Öppen 8 cm!
11.10 In i dimman, jag tar lustgasen till hjälp. Sista gången jag kollar på klockan är 11.15 och sen är jag bortkopplad. Jag kommer på mig själv att tänka "det är såhär det var" och jag jämför med "snurre sprätt" och "tom och jerry" när de slår sig och blir knockade. När allt bara snurrar och det är mycket färger- rött gult svart... Svårt att förklara men precis så upplever jag det samtidigt som jag hör nåt i dimman om att jag måste lyssna, att de ska ta lustgasen ifrån mig för jag är för långt borta, jag hör mig själv flåsa...
Jag känner att jag börjar bli mer klar, ser lamporna i taket och jag har ont. Bebisen är på väg. Bebisens huvud är ute och inväntar nästa värk. Jag vill inte vara med utan vill ha min lustgas men den får jag såklart inte. Värken kommer och ut kommer en bebis kl 11.25! Och hon är så blå och arg! De torkar av henne, Daniel berättar att det är en flicka men jag fastnar bara över att hon är blå. Bm förklarar att hon tycker att hon är jättefin och att vissa barn är lite blåa när de kommer. Jag har alltid tidigare varit påverkad av lustgasen när barnen kommer så har aldrig reflekterat över färgen men nu var jag klar i huvudet.
Jag får limodersammandragande medel och moderkakan ska ut. Jag tar till lustgasen igen då det är så obehagligt. Sen blöder jag tydligen lite och det visar sig att ett blodkärl som spruckit och måste sys. Daniel tar bebisen från mig och jag tar mer lustgas. Ska de sy och undersöka mig vill jag vara bortkopplad.
11.45 är allt fixat och jag är åter klar i huvudet. Och jag kan titta på min man med vårt fjärde barn på bröstet! Jag känner sån lycka, sån kärlek!
Sen får jag ta emot lillflickan igen! Eller liten var hon inte, inte så liten iaf.
Lilltjejen väger in på 4440 g och mäter 51 cm. 150513 kl 11.25 är hon född!
Bebisen är här och det var sista gången jag nu fött barn, varit med om att få fram mina barn. Nu börjar nästa kapitel- fyrabarnsmamma till fyra underbara flickor!
