Ska jag sammanfatta denna graviditet, sjunde i ordningen, så har det varit den bästa men även den värsta. Det har varit så jobbigt att bli stor igen, att vågen passerar de gamla tiotalen jag aldrig mer vill uppleva, att cm på kroppen ökar. Idag med åtta dagar till bf har jag samma mått som när jag påbörjade min viktresa nyår 2013/2014 och likaså vågens siffror. Samtidigt har det varit min bästa graviditet där jag bara känt av foglossning, nästan inget illamående eller liknande. Spytt några ggr men då kommit spontant och inget illamående som legat där och pyrt. Att ha foglossning har inte gjort mig någonting då jag känt av det tidigt varje gång. Med Wilda kom det i v 12, med de övriga har det varit med från start. Jag har tränat och ätit typ som innan men vågen har sprungit iväg, tror jag nu står på 15+... Och det ligger och pyr och gör att jag mår dåligt...
Nu senaste veckorna har jag haft ont i magmuskeln- jag tror på en muskelbristning och det känns så fel att inte kunna vara så behjälplig som jag önskar och vill. Att inte kunna bära sina barn- att inte få in barnvagnen i bilen för att det "brinner" på vänster sida. Det känns som ett nederlag. Men snart är det över.
Snart är det slut och då börjar nästa epok- att följa våra flickor genom livet i både med- och motgång.
I höst är planen att sterilisera mig! Jag är klar och känner att det är rätt val...
Snart är vår fjärde tjej här! Snart är vi en familj på sex! När kommer hon tro? Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar