När vi åkte hem från förlossningen med Wendela kändes det bra, lite öm men inte mer än så...
Sen dess har det gått utför. Jag har så ont! Inte när jag vaknar, då känns det bra men sen.
Bara att ta en tur runt kvarteret, eller en liten tur ute på Noret och än värre en promenad och resten av dagen är fylld av smärta och tyngdkänsla!
Sitta på golvet kan jag inte för det är ju värre än värst, eller ja lika som att gå på toaletten... Sitta i soffan gör oxå ont men funkar åtminstone...
Med mina andra barn har jag börjat träna vid 4 v... Men då redan gått långa promenader. Det kan jag inte nu! :(
Kan ju erkänna att jag inte mår så himla bra just nu!
Min älskade unge och jag!
Till dig, Susanna, tack för alla dina fina kommentarer! De gör mig jätteglad att få läsa!
Tack själv för en mysig blogg!! Har ingen själv, men finns på instagram (susannaerlandsson) ;)
SvaraRaderaÄr så kul att läsa om andra med jämnåriga barn och bebisar. Är dessutom spännande att följa en familj med tre småbarn, eftersom jag själv gärna vill ha en trea i framtiden :)
Ang återhämtningen, hoppas verkligen det går över snart. Låter himla jobbigt för dig.
Det är sjukt jobbigt. :(
RaderaMen du, har du ringt och kollat upp det? Blev du sydd? Jag mådde ju så sjukt dåligt efter Leon, det dröjde månader innan jag blev bra igen, så jag förstår hur du känner dig... :S KRAM!
SvaraRaderaJo jag kommer ihåg hur jobbigt du hade det med Leon. Blev inte sydd denna gång utan allt såg "så fint ut" efteråt. Har inte ringt men kanske ska göra det. :)
RaderaJaa, ring! Bättre och få det kollat redan nu, även om allt är normalt. Då slipper du i alla fall oroa dig. Sen kan jag förstås tänka mig att det frestar på kroppen lite mer när man har två stora ungar att underhålla också...
RaderaHar frågat en bm nu i helgen och hon tyckte att det lät som en typisk "försvagad bäckenbotten" så knipa är "medicinen"...
Radera