Idag efter bankmötet (flytta över våra lån, fonder, sparande osv från Bålsta till Leksand) så gick vi och tog en glass- jag, moster Sara och barnen. Sen började det... När jag lyfte vagnen... Det blixtrade till i halva ryggen och magen och det gjorde så ont. Efter det har jag inte kunnat bära nånting nästan. Tänkte "kan ju inte paja ryggen nu med två små barn"...
På vägen ner till Eskilstuna kom jag ju på att det onda försvinner ju i omgångar. Och kommer tillbaka regelbundet. Ah, värkar alt förvärkar... Efter en stunds eftertanke börjar jag kolla på ett ungefär, varannan - var tredje minut och håller i sig en stund.
Tre tim senare försvinner de sakta men säkert. För att komma tillbaka efter nån timme igen. Nu kommer det dock sällan, några st per timme!
Det är faktiskt intressant med såna här förvärkar. Med wilda var det ju bara nån kväll och med Willemo inte alls! Och nu två kvällar i rad som dessutom är riktigt obehagliga och inte går att prata sig igenom.
Får se hur mycket övertid det blir denna gång! Vad tror du?
Bebisen gör ju som den förväntas göra, luras! :)
Oj, vad spännande! Blir kanske en bebis som har bråttom ut?
SvaraRaderaHur visste ni att ni ville ha tre barn? Var det planerat eller bara blev det så?
Min man har alltid velat ha tre barn. Själv har jag känt mig bekväm med två. Så den här trean har vuxit fram hos mig. Men absolut inte så tätt som det blir nu. Vi tänkte ha två tätt och sen en när båda var blöj och vagnfria. Men blev inte riktigt som vi planerat! :)
Radera