Morgonen då Willemo kom!

Vid kl 02.30 vaknar jag av att nån kör in en ”kniv i ryggen”. Jag försöker vända mig men det släpper inte förrän en stund senare. ”Vad var det” tänker jag och ligger och avvaktar om det kommer fler. Jag håller på att somna om när det kommer igen och nu är jag övertygad om att det är på gång! Ligger kvar och inväntar ytterligare en värk för att sedan gå upp och börja packa väskan. Plockar i ordning det mesta som jag ska ha med mig och börjar därefter sminka mig! Under tiden jag fixar i ordning mig och väskan laddar jag ner en värktimer-app till telefonen och har värkar med fem min emellan.

När jag nästan är färdigpackad väcker jag Daniel. Går in till vardagsrummet och säger ”det är dags att vakna nu”. Han vrider lite på sig och sedan får jag ett ”är det bb på gång” och ja det var det ju! Jag fixar det sista och när jag kommer ut i vardagsrummet igen har han plockat i ordning så det ser städat ut. Daniel gör i ordning kaffe till sig och jag ringer förlossningen. Värkarna är nere på var tredje-fjärde min och håller i sig 50- 60 s. De välkomnar oss in och Daniel ringer sin pappa.

04.15 sätter vi oss i bilen med dubbelt skydd på sätet eftersom vattnet inte har gått och sen åker vi. Värkarna kommer mer sällan men känns desto vassare.

Vid 5 kommer vi in och det tas blodtryck, vikt och sen sätts ctg:n. När ctg:n är på tycker barnmorskan att vi ska göra en undersökning och det visar sig att jag är öppen 6 cm och är helt utplånad och har buktande hinnor. Hon ber mig ligga kvar med ctg:n och går iväg för att göra i ordning ett rum till oss.

5.30 får vi ett rum och de tipsar om att duscha. Jag hoppar in i duschen men först passar jag på att gå på toa- även denna gång är jag rädd för att bajsa på mig under krystskedet. Bm berättar när hon ger oss rummet att lustgasen är på om jag känner att jag vill använda den, men jag avvaktar.

Värkarna kommer och går men de ligger på var femte min men de gör verkan. Strax före 7 är jag öppen 8 cm och strax efter 7 börjar det bli jobbigt, jag är då öppen 9 cm och tar till lustgasen. Krystkänslan kryper på och de gör en ny undersökning men fortfarande öppen 9 cm, jag får dock lyssna på kroppen och behöver inte hålla emot om jag behöver trycka på.

Nu börjar krystvärkarna! Och de är allt annat än roliga, kroppen gör som den själv vill och jag hör i min dimma instruktioner från bm och usk:an- de får ta om några ggr innan jag uppfattar vad de vill. Jag säger när ena krystvärken håller på att trappas av att jag är jätterädd för att gå sönder och de informerar att de håller emot för att hjälpa mig från att just spricka.

7.35 går vattnet i en av krystvärkarna och 7.38 är vår Willemo hos oss!

Moderkakan kommer ut strax därefter, jag hinner knappt få det där medlet som ska göra att moderkakan lossnar innan den är ute. Hel och fin och den här gången får jag faktiskt se hur den ser ut!

Därefter undersöks jag och jag hade fått en liten bristning precis vid urinröret. Den är liten men eftersom den sitter på ett krångligt ställe så kallas först in en annan bm för att diskutera hur de ska göra och därefter kallas en läkare in som får ta beslutet över vad som ska göras. I väntan på läkaren sätter de en kateter om det ska bli något stygn, vilket det blir. Det blir även ett stygn för att stoppa en blödning. När läkaren sedan är klar med mina stygn berättar hon att hade den suttit på annat ställe hade det inte behövts sys alls så den var så liten, men nu satt den på fel ställe helt enkelt.

Efter fikat vägs och mäts Willemo till 50 cm lång och 3750 g tung. Tre dygn senare låg vikten på 3650 g så även denna flicka håller sig från att tappa mycket i vikt.

Välkommen Willemo till oss! Du är efterlängtad!