Det känns väldigt konstigt, men nu på ett annat plan. Nu har man vant sig vid att hon inte finns, man har börjat vänja sig att ska man "träffa" henne måste man åka till en kyrkogård och vår familjegrav..
Men många tankar finns nu när jag väntar barn, hennes barnbarn! Jag ska bli mamma, men det finns ingen mormor i bilden! Skulle kanske inte ha varit det så mycket annars heller, men det får jag ju inget svar på... Mina barn kommer aldrig ha en mormor! och tyvärr så tror jag inte att de får en morfar heller så många år..
Som sagt 11 månader har gått, det är nästan ett år! Ett år... Det är lång tid! men det är snart ett år sen vi konstaterade att jag och Daniel skulle vara vi! Att vi tillhör varandra! Att vår kärlek är så stark! Motgångar har gjort oss starkare och mammas bortgång var en stor bortgång! En jobbig bortgång som kommer ta tid att läka..
Jag har accepterat, men såren är inte läkta.. Hon finns inte mer, hon finns bara i våra minnen, tyvärr fler negativa än positiva! Det fanns aldrig en möjlighet att lösa våra problem!
Om en månad är det 12 månader sen, ett år! Det är lång tid redan nu! Lång tid, men ändå så kort! Det här året har gått ganska fort när man tänker utifrån mammas bortgång!
vet hur det känns! känner igen mig i dina tankar om att våra mammor aldrig fick uppleva att vara mormödrar,kunna fråga dem om råd nu under graviditeten osv.
SvaraRaderadet är många tankar som har kommit gått under graviditeten.tycker det känns skönt att kunna ventilera tillsammans med andra tjejer, gravida som icke gravida om saknaden och tankarna...