Välkommen våren!

Fantastiskt slut på april! 

Välkommen maj! 

Nu kan det bara bli bättre och snart har vi en tvååring i huset! 

Vägval

Nu är det dags... jag måste gå ner i vikt. Jag vill må bra, jag vill må bra i mig själv, jag vill må bra tillsammans med min familj, jag vill må bra i livet jag lever. Det funkar inte längre som det är nu! 

Peppa mig gärna! Det kommer jag behöva! Jag har en lång väg att vandra. Min 35-årsdag kan nog vara ett rimligt datum att gå i mål på! 

Magsjuka

Terrorattack i Stockholm- då gör det inte så "ont" att vi har magsjuka i huset! Wallmo blev hemringd från förskolan. Självklart slog Wilda bakut då hon skulle följa med en kompis hem! Och efter det började kaoset. Wilda skrek, Willemo ramlade, Wallmo spydde... inte blev det bättre av Wilda ramlade. Då gick världen under! Wilda blir helt paralyserad av blod så hon fick panik och kunde inte komma därifrån. 

Vi tänker på det som händer i Stockholm, vi tänker på offrens nära och kära och hoppas att magsjukan stannar vid Wallmo... tyvärr var det inte så i dec... vi håller tummarna

Sista vagnen!

Buggan är såld och nu går vi in i en ny fas nämligen sista barnvagnen. Jag får lite smått panik! Barnen växer och det verkar som att bebistiden nu är över för alltid! Det skrämmer mig samtidigt. Jag älskar att vara mamma till en bebis! Jag älskar att vara gravid, förlossningar är så häftigt och nu... nu är det slut! Det tar nog ett tag att smälta för jag vill fortfarande få uppleva en till graviditet! Tänk att få vara gravid en gång till! Men som sagt... Wallmo blir snart två och nu är bebistiden slut! 

Willemo 5 år!

I fredags blev vår älskade Willemo 5 år! Hon är så fantastisk, empatisk, mjuk, kärleksfull, varm! Jag kan inte beskrivs i ord vilka fina egenskaper hon har! Vilken fin människa hon är! Underbara Willemo! ❤

Inte alltid lätt att vara förälder!

Idag ringde de från skolan... det är inte jättelängesen de senast ringde. Idag var det Wilda som hade dragit igång en konflikt medan det var ett gäng tjejer som sedan tjafsade med Wilda. Tjejer! Fick veta att Wilda nu är lite utsatt, lite utanför. Wilda är den som inte får vara med och leka. Märkte av det igår på frliftsdagen med. Hon åkte väldigt mycket själv men i pulkabacken var de flera. 

Jobbigt om det ska bli utanförskap redan nu. 

I övrigt går det bra, de har hittat ett sätt att kunna hjälpa där Wilda glömmer sig eller tappar fokuset. Och fröken tänker som oss, så länge det funkar med stöd och så behöver vi ingen diagnos! Hon säger att de påminner wilda lite extra där hon inte räcker hela vägen fram. Hänger med i skolan gör hon dock med bravur! 

Min älskade unge, min fantastiska tjej! ❤

Less

Jag är less, jag är låg, deprimerad, trött, stressad och frustrerad! 

Vågen står still och det känns hopplöst. Jag känner mig misslyckad igen! Och igen! Och igen! Jag har räknat kalorier några dagar och ligger spontant på 1500-2000 kcal per dag så jag kan ju inte äta för mycket...  

Funderar på att ringa vårdcentralen och fråga om man kan kolla lite värden och sånt. Jag måste få nån form av hjälp iaf! Jag mår inte bra! 

Nytt jobb!

Bara timvikarie men trots det... ett jobb! 😊

Keldas soppor

Jag har fått äran att få testa Keldas soppor från Buzzador. 

Jag tycker att tomatsoppan, den toscanska, är väldigt god och likaså thaisoppan. Thaisoppan brukar jag lägga till en klick créme fraiche till. Nästa gång ska jag testa typ räkor eller liknande att lägga i... Tomatsoppan är god utan extra tillbehör. 

#buzzador #buzzkeldassoppor #kelda

Magsjuka

Igår kom magsjukan till Björkvägen! Wallmo blev den som drog kortaste strået. Hon spydde dock bara två ggr och var sig själv däremellan, dock lite tröttare. Sen kl 16 somnade hon för natten och knappt 15 timmar senare vaknade hon upp som en helt annan tjej! 

Självklart är jag ensam även denna gången då Daniel och Wilda är i Björnrike med slalomklubben och åker skidor. 

Känslan av misslyckande...

Jag avskyr hösten, jag tycker att tiden fram till nyår är pest och pina. Fram till november kändes det förvånansvärt enkelt men sen.. det slog ner som en bomb och jag mår skit. Jag försöker ignorera det när jag har folk omkring mig men jag känner att jag inte orkar. 

Jag orkar inte kämpa

Jag orkar inte vara jag

Jag känner bara ett stort misslyckande! 

Varje motgång blir så mycket jobbigare. Helst vill jag slippa gå upp på morgonen... ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet! 

Igår fick jag veta att jag inte klarade omtentan. Den som kändes så bra gav mig sämre poäng än tentan innan! Hur dåligt kommer då inte tentan från i måndags ha gått. Får jag ens plugga i januari? Ska jag hoppa av då? Börja i januari året efter? 

Jag är så ledsen just nu... och uppgiven... och känner det som ett misslyckande! 

Tenta

Välfärd och socialpolitik stod på dagens agenda. 

Och det kändes väldigt bra! Nu är det bara att hoppas att Ingrid också tycker det! 😊 

Fantastiskt omdöme!

Kom till jobbet... för andra gången under de här 6 mån och jag hade "post" i mitt fack! Och vilka ord sen! Jag blev så rörd, så glad!

En sista gång

Vi är på väg... på väg hem från Hammarstrand! Vi har varit upp på bouppteckning för mormor... 

Det känns så fel! Så fel att vara så avskydd från hennes håll och stå där i hennes lägenhet! 

Att veta att hon avskydde oss så mycket att hon gett bort ett älskat soldattorp och 400 000 i kontanter! 

Där står vi efter att inte ha haft kontakt på många många år och sen ska vi avsluta allt! Nu är det visserligen flera hundar begravda så det tar inte slut här. Vi ska göra det vi kan för att göra rätt för henne! Men lutar åt iaf en polisanmälan! 

Det är bara så tråkigt att det slutar såhär... 

Dagen innan..

 Kommer ni ihåg den här dagen fast för 6 år sedan? Daniel och jag hade gått på Ikea och strosat, käkat ute för att sen kolla tv- läs: sova tv. Jag låg där i soffan och slumrade med ett ryggont som inte var av denna värld men jag njöt- det kunde hjälpa oss på traven till att kicka igång vår första förlossning... jag hade ju trots allt gått över med 9 dagar! Och morgonen därpå var det magiska datumet, 101010! 

Imorgon, 161010 fyller Wilda, vår älskade Wilda 6 år! Hon tragglar bokstäver, hon är tandlös samtidigt som hon har fått två käktänder! Gluggen är stor då framtänderna lyser med sin frånvaro! Hon är sprallig, hon är glad! Hon tränar gympa och skridskor just nu! Hon längtar efter slalomsäsongen! Hon är så stor i den lilla kroppen samtidigt som hon börjar bli lång! Wilda är fantastisk! Wilda är unik! Wilda är vår första stora kärlek! 

Imorgon är det 6 år sedan vi äntligen fick träffa henne, på det magiska 101010! 

Känsla...

Jag känner mig så misslyckad! Orkar inte... 

Det blir bättre. Imorgon kanske? 

Leksandsrundan 2016

Så har cykelveckan i Leksand kommit och gått för detta år! Vi längtar redan till nästa! 

Daniel började med att vara cyklande funktionär i måndags runt Djura! 

I tisdags cyklade jag med Anna runt Siljansnäs! 

I onsdags jobbade jag så då blev det vilodag. Men i torsdags blev det annat! Leksandsrundan nord och knappt en mil uppåt på första 15 km! Jag fick kramp men det kändes ändå bra! Även i torsdags cyklade jag med Anna, min vapendragare! 

I fredags var det dags för Posttrampet for kids! Och dagen till ära hade Wendela bestämt sig för att cykla på sin stora cykeln. Pappa skulle säga "trampa trampa"! Underbara unge! 

Och de var så duktiga! Wendela cyklade 3 varv, Willemo 4 varv och Wilda 5! 

Sen igår, söndag, var det dags för Leksandsrundan! Daniel cyklade Leksandsrundan 130 på 3 Tim 49 min. Jag cyklade Leksandsrundan 70 på 3 Tim 38 min! 

I år var det roligt! Så himla kul! Och att jag träffat så rätt i Anna och Anna! Att de orkar vänta in mig i uppförsbackarna! De är fantastiska! 

18 för en kväll!

Igår var jag ut med syster Sara, lillebror Daniel, svägerskan Jenny och Freddan..

Lasse Stefanz stod på agendan på bowlingen i Rättvik! 

Det var så himla roligt! Vi dansade och vi sjöng och jag mådde så bra! Och jag vill lära mig bugg på riktigt! Tänk att kunna gå ut och bugga! Även tjockisar kan dansa! 😜 

Efter Lasse fastnade vi vid Andreas Forslunds band, Andy and the Rockets, och där blev vi kvar! 

Vi var kvar till de stängt och lamporna tänts! 😃 det trodde jag inte om den här fyrbarnsmorsan! 

Ut på tur!

Jag, Anna och Anna tog våra cyklar och begav oss ut på "tur". Leksandsrundans norra tur stod på agendan! Upp upp upp gick det! Men det gick ganska bra! 

Vi tog första vätskepausen på toppen, vid Norr Lindberg! Sen ner mot rv 70 men först Bergsäng! Underlaget var under all kritik. Ut på rv 70 och ner mot Rättvik! I Utby vände vi och styrde cyklarna mot Leksand igen. Uppe i Kullsbjörken tog vi en vätskepaus till! Hade tagit en liten paus innan utby med, när vi svängde av rv. Tempot ökade sedan ner mot Laknäs och sen kom mandomsprovet, backen upp förbi Åkerblads hotell och till toppen. Där tog vi en "flåsa ur" och sen tog vi sista 12 km ner mot Leksand! 

Hela tiden kändes det oförskämt bra! Jag tappar fortfarande i backarna men jag blir starkare! Två gånger fick jag kämpa med astman. Två ggr var jag nära att få panik för att det gjorde så ont i bröstet. Men jag red ut stormen och inte en gång fick jag mjölksyra i benen.. 

På lördag cyklar vi igen! 

Kolmården 2016!

Wow säger jag bara, Kolmården! 

Vi kommer definitivt tillbaka!