onsdag, april 17, 2013

Ingen bra start på dagen!

Willemo brände sig! På kaminluckan! Och ja det är mitt ansvar att det inte händer men tyvärr var jag för långt bort. Hade jag bara varit liiiite tidigare hade det inte hänt!

Och vad ont hon fick. Sköljde med kallt vatten och hon blev gladare. Vi åt frukost och lekte lite. Sen när hon skulle vila kom attacken. Hon var så ledsen och skrek! Fick ingen kontakt! Leta fram sista alvedonsuppen och fram med en handduk och blötte den.

Ville ringa 1177 men hörde inte ens Wilda - underbara fantastiska wilda som hjälpte till! Skickade sms till min man, han fick ringa och höra. Skrev till folk på en av sidorna jag hänger på.

Bestämmer mig för att åka till vc och be om hjälp, W har nu skrikit okontrollerat i 35 min. Ber min man ringa pappa om barnvakt och han ska komma upp. Men det dröjer. Tar 20 min och under den tiden lugnar hon ner sig. En liten stund senare kommer det fram ett leende och hon dansar lite..

Jag bestämmer mig för att åka till Apoteket och köpa nån form av bedövningssalva och linda handen.

När jag går blir hon alldeles förtvivlad igen.

På Apoteket köper jag det jag vill ha och även mer Alvedon.

Willemo sover men snyftar i sömnen så smörjer handen och lindar den. Hon är glad till en början sen när hon vaknar Flirtar och leker men bara i famnen. Eftersom stund börjar hon använda onda handen med.


Dagen började inte så bra. Blev dock bättre under dagen. Men mycket soffhäng då W mest velat sitta i knät.

Nu på kvällen blev jag tvungen att åka iväg och köpa plåster- ena blåsan på fingrarna hade vuxit sig enorm. Så den punkterade jag. Tvättade rent torkade och på med plåster.

Riktig mardrömsdag med väldigt dåligt samvete. Fy vilken dålig mamma jag känner mig! Måste göra nånting åt grinden med, så den sitter fast (dock svårt då det saknas ca 2 m för att räcka till)...

Men vilka underbara ungar jag har! Och vad stolt jag blev över wilda! Fantastiska unge!

Mimmi fick aj så andra Mimmi behövde oxå få lindad hand! (Bild kommer).. ;) skruttfia! Älskade unge!



2 kommentarer:

  1. Hittade din blogg på FL, vet inte varför jag kikade in egentligen. Brukar inte vara mycket för bloggar men det kanske berodde på att du såg så mysig och trevlig ut?:)

    Hur som hellst, läste just detta inlägg och vill bara säga att olyckor händer. Alla gånger kan inte vi mammor vara superhjältar även om vi så gärna vill. Kram Hanna

    SvaraRadera