Tragiskt?

Stod i duschen och där började tankarna flöda i takt med att vattnet rann ner i avloppet...

Mitt sk sociala liv är ju bara för tragiskt! Jag har min man, mina barn, min pappa, mina syskon o svärmor... Utöver den lilla bubblan så är det typ tomt..

Jag hänger mycket på familjeliv eftersom det är där jag "umgås", det är där jag "pratar" och utbyter tankar och idéer!

Jag lider inte men ibland (kanske 2 ggr/mån) hade det varit roligt om man hade någon annan man pratade och umgicks med.

Jag vantrivs inte, men ibland känns det lite fattigt! Vad hade jag gjort om jag inte hade min man och mina barn? De är mitt ljus, mitt allt!