Hört mig för...

Ja. Läst en del på internet och hört mig för bland folk som kan det här bättre än mig (mer erfarenhet)...

Min slutsats är att ja det var ett missfall jag fick i förrgår...

Det känns helt okej till min man öppnar truten... Han tycker att det är ROLIGT och skämtar om det. Så kul tycker ju inte jag att det är.

Det är för mig en förlust samtidigt som jag nu fått det bekräftat att min kropp faktiskt kan ta hand om eländet. Innan Wilda krävdes det ju både piller och skrapning för att bli av med "eländet"...

Om ett par år ska Willemo få bli storasyster! Men först måste jag börja jobba och vi flytta till större. Dessutom måste vi ha en större bil så än är det inte aktuellt. Men jag vill fortfarande få bearbeta det som hänt!

Och hur brukar jag göra? Jo vräka i mig choklad... Även denna gång men nu är det slut på det. På måndag kör jag igång en ny tre veckors-kur.