Den skräcken, rädslan!

Idag har vi ägnat dagen uppe i Granberget, med slalom och till en början pulkaåkning! 

Wendela åkte två åk slalom- sen ville hon åka pulka... Första gången gick bra! Andra gången gick bra! 

Tredje gången började bra. Det gick fort, det gick rakt tills... Pulkan svängde höger och rätt in i ett träd! Wendela flög som en vante in i trädet med huvudet före!

Jag sprang, hon låg stilla! Jag sprang, hon rörde sig fortfarande inte. Sen började hon röra på sig, hon skrattade... Jag kom fram till henne och hör henne säga "krocka trädet- IGEN - hahahaha"! 

Det verkar som att det har gått bra. Hon har inte ont nånstans, hon har varit pigg och glad! Hon somnade i bilen hem och sen sov hon. Väckte henne för en timme sen. Hon har kissat och duschat och har inte ont nånstans! 

Men rädslan inom mig finns kvar! Tänk om hon inte hade haft hjälm på sig! Då hade det slutat helt annat! Tack hjälmen för din hjälp idag!